Det var länge sedan det pratades om Mariah Careys musik. Den senaste tiden har snacket mest handlat om hennes löjligt lukrativa kontrakt med Virgin, hennes kollapser och varför hennes klädkonto verkar minska för varje skivsläpp.

I början av nittiotalet handlade det mest om hennes ballader, som man antingen hatade eller älskade, och hennes imponerande röst. Och ja, jag var en av dem som bara inte stod ut med hennes sliskiga och svulstiga ballader. Men trots det har jag aldrig riktigt kunnat avfärda Mariah.

I bagaget har hon trots allt några riktigt, riktigt starka låtar. Make It Happen och Someday är bättre än mycket annan soul som släpptes samtidigt. Anytime You Need a Friend var en stor gospelballad. Och sedan den dagen hon började hänga med knäppgöken Ol’ Dirty Bastard och Sean ”Puffy” Combs och snodde Tom Tom Clubs klassiska Genius of Love till Fantasy har inget riktigt varit sig likt i Mariah-land. Nu har hon förmodligen telefonnumret till fler hiphopkompisar än de flesta b-boys.

Glitter är egentligen ett mellanting mellan en Mariah-skiva och en filmmusiksamling. De flesta av spåren ska finnas med i filmen Glitter, där Mariah också spelar huvudrollen, men på skivan har flera av spåren fått ett uppdaterat sound jämfört med filmen, som utspelas på åttiotalet.

Förstasingeln Loverboy, där hiphopkompisarna Da Brat och Ludacris gästar och kör bil hade jag faktiskt rätt svårt med i början. Men ju mer jag hör den, desto bättre blir den. Å andra sidan är det svårt att misslyckas med en basgång snodd från funkmästarna Cameo.

Som producenter för större delen av skivan står Janet Jackson-producenterna Jimmy Jam och Terry Lewis och som vanligt gör de bitvis ett smått lysande jobb. Jam & Lewis var ju dessutom två av de producenter som formade soulmusiken under andra halvan av åttiotalet. Därför känns det också rätt naturligt att Mariah gör en cover på Cherrelles I Didn’t Mean To Turn You On, som var en av Jam & Lewis första framgångsrika produktioner. Jam & Lewis låter Mariah sjunga över Cherrelles original, som fortfarande svänger som sjutton, men det hade varit roligare med en mer vågad cover. Kareoke för de rika och berömda.

Nate Dogg och Ja Rule gör ett blekt intryck på den svaga Damizza-produktionen If We. Desto roligare är det Mariah tar hjälp av DJ Clue. På Don’t Stop återvinns gamla Funkin’ For Jamaica medan brölaren Mystikal studsar runt i bakgrunden och gastar ”Get on the floor!”. Eller när de lyckas göra något riktigt sexigt och snyggt av en av världens mest misshandlade låtar, Last Night A DJ Saved My Life, med hjälp av Busta Rhymes. Snusksångaren Rick James har kallats in för att få till All My Life, också ett lyckat resultat.

Jam & Lewis har också fått till några riktigt snygga 80-talsballader som Mariah tyvärr lyckas sabba delvis därför att hon har lite svårt att hålla igen. I Reflections tar hon i så att fönsterrutorna spricker och i finstämda Twister trycker hon helt omotiverat in en av sina omänskligt höga toner, mest bara för att visa att hon kan, låter det som. Då funkar Loose Ends-vibbarna i Want You med gästsång av Eric Benet betydligt bättre.

Det här är en skiva som många kommer att såga ohörd bara därför att det står Mariah Carey på. Tyvärr. För här finns faktiskt gott om starka låtar. Och Jam & Lewis-fans lär inte bli besvikna.

Och alla som avfärdat all soulmusik som skapades under 80-talet som plastig och maskinell kan se Glitter som en introduktionskurs.