Titeln ”howl howl gaff gaff” avslöjar egentligen inte vad Shout Out Louds första album består av. Men det ska den säkerligen inte heller. Skivan får väl tala för sig själv. För precis som bandets tidigare material visat har Adam, Carl, Ted, Bebban och Eric en känsla för poplåtar. Att sedan Ronald Bood producerat fullängdaren gör […][...]

Kris (5:10 PM): Ja, så hände det sig ju som så att jag fick den här plattan på posten från en tidning där jag egentligen skriver om gamla gubbar med stora hattar och gitarrer på magen och, tja, Talkin’ Honky Blues är ju en rätt förrädisk titel. dscola22 (5:11 PM) : Rätt förståeligt. Det står […][...]

De senaste åren har sett en uppfriskande revival av soul och blues-genren. Gamla traditioner i ny kostym och upp-hottade produktioner utan att för den skull de gamla arven går förlorade. Häromåret släppte The Blind Boys of Alabama albumet ”Spirit of the Century” på Peter Gabriels Real World Records vilket, precis som fjolårets ”Higher Ground” renderade […][...]

Det håller i tre låtar. Tre fantastiska låtar. Ett triumvirat av melodier som slår hål på vilket pansar som helst. En trelåtars ensemble som kan erövra världen. Men sedan vidtar tomgången. En tomgång som faktiskt kanske vidtar just beroende på den inledande trojkan. För sedan jag först hörde ”Lost My Love” sent 2001, har Whyte […][...]

En gång är ingen gång. Två gånger är två gånger. Och tredje gången smäller det. Bad Cash Quartet har släppt ett tredje album, ”Midnight Prayer”. Direkt från Örgryte. Inte längre tonåringar som då. Dock lika uppfyllda av lusten till ångest. Men smäller det? Enligt en del tunga namn smäller ”Midnight Prayer”. Eller snarare har det […][...]

Jag vet inte om Parkers tredje album ”Le Petomane” är bra eller dåligt. Å ena sidan är denna trio cool för sin så medvetet ohippa hippa inställning till musiken. Å andra sidan framstår deras Parker-prylar lite töntiga, på gränsen till clownaktiga. Å ena sidan framstår deras surf-pop-rock influenser som stentuffa. Å andra sidan blir Parker […][...]

Man kan inte annat än småle när man i skivaffären får syn på fyra män som står i ljusblå kostymer och vita kråsskjortor, med vatten upp till knäna, i någon sunkig förorenad insjö. De ser ut som något ur en parad. Killar som har haft en hård natt på tivolit och inte kan tänka på […][...]

The Weakerthans är tillbaka. Snyggare omslag än någonsin. Intressantare texter. Coolare Weezer-country, och än en gång ett obestämbart stämningsläge. För fortfarande, på tredje fullängdaren ”Reconstruction site”, är det svårt att veta om kvartetten Stephen Carroll, John K. Samson, John P. Sutton och Jason Tait gett upp hoppet eller om de precis återfått det. ”Reconstruction site” […][...]

Det finns artister man vill lyssna på för att få utlopp för den ilska, sorg, glädje eller vad det nu må vara för känslor man bär inom sig. Det är band som skriver låtar där dessa känslor initieras, accelererar, och sedan ställs på sin spets och som gör att man ibland nästan känner sig emotionellt […][...]

Så har jag då besökt Sonys härliga ”Playstation Heart attack tour 2003″. I Örebro gick evenemanget av stapeln på en stor asfaltsplan precis vid Örebromässan (med E20 som granne). Inte alltför bra fysiska förutsättningar, även om tanken med mycket band på begränsad yta utan åldersgräns är förbannat bra. Här skulle alla som ville kunna se […][...]