Vrid tillbaka klockan. USA. Tidigt nittiotal. På radion spelas The Pharcyde, A Tribe Called Quest, Pete Rock & C.L. Smooth, Hieroglyphics, Del tha Funkee Homosapien, Positive K, Gang Starr, Digable Planets, Masta Ace, Main Source, Black Moon, Stetsasonic, Black Sheep, Tha Alkaholiks, Diamond D, Brand Nubian, O.C., Skee-Lo, Domino och Souls of Mischief. Gillar du […][...]

Det svensk hiphop oftast faller på hos mig är inte rappen, inte ens när svengelskan blir smärtsamt påtaglig (vilket som tur är hör till ovanligheterna). Istället är det musiken. Beaten, bokstavligt talat. Det finns för många producenter som är skitkassa på att programmera trumslingor med tyngd och attityd. Kärleken till den nedstrippade New York-hiphopen slår […][...]

En av musikhistoriens viktigaste figurer är en riktig doldis. En doldis som går under det föga fantasieggande namnet Roland. Även om de flesta inte känner till Roland, än mindre vad Roland har gjort, är chansen ganska god att de flesta faktiskt har hört Roland någon gång. Utan att veta om det. Roland har gästat på […][...]

Jag har svårt för brittisk hiphop. Har nog alltid haft det. Visst måste öronen vänjas vid att höra den studsiga brittiska accenten istället för den släpigt amerikanska, men det är inte där problemet ligger. Problemet är musiken. Lika briljanta som britterna varit på att mejsla fram mästerverk efter mästerverk i sökandet efter den perfekta poplåten […][...]

Kanske, om man får tro rykten som dykt upp på Internet. Där talas om ett nytt album med titeln ”The Grind Date”. I gästlistan återfinns Spike Lee, Bonz Malone, Carl Thomas, Common, MF Doom, Sean Paul och Ghostface Killah. Bland producenterna finns Jay Dee, Dave West, Madlib och Jake1. Om ”The Grind Date” blir verklighet […][...]

The Narcs debut är ett av de svenska hiphop-album jag återkommer oftast till. Jag vet inte riktigt vad jag gillar mest med skivan, men någonstans är det den opolerade ytan. Oavsett vilket är ”Temporarily Forever” värd att låna ett öra till. När gruppen ett namnbyte senare släppte uppföljaren blev jag lite besviken. På många sätt […][...]

Vad får du om du blandar ”Att angöra en brygga”, crooner-sång från valfri sextiotalsinspelning, na-na-na-kör, umpa-umpa-blås, en fet åttiotalsvibbande syntbas, en blyg orgel, en robotröst och burkigt samplade Jens Lekman-stråkar över en nåntingtakt-rytm? ”From Me to You”, förstås. Öppningsspåret från Existensminimums fem spår långa ep. När Magnus Henriksson för första gången tar steget till en […][...]

Det är konstigt det här med hur snabbt man ibland ändrar åsikt om en skiva. När jag första gången hörde Miss Kittins nya album, någon gång i april sådär, tyckte jag att den var ungefär hur bra som helst. Ja! Bättre än genrekollegan Felix da Housecats nya alster, som jag premiärhörde ungefär samtidigt. Sedan gick […][...]

Det är något visst med sjöväderrapporten. Eftersom jag aldrig ägt någon båt, eller ens umgåtts med folk som haft en större båt än en eka med utombordare, finns det få saker som är mer meningslösa än att lyssna på sjöväderrapporten. Fladen: Väst 7-11 m/s, sakta avtagande, på dagen nordväst 4-8. Mest god sikt, någon regnskur. […][...]

T3 och Elzhi. De är allt som återstår av det som en gång började som Jay Dees Detroitbäbis. Att Jay Dee dyker upp på albumets avslutande spår, med det passande namnet ”Reunion”, är ingen större överraskning. Den stora överraskningen ligger istället i hur väl de två gruppmedlemmarna lyckas på, mer eller mindre, egen hand. Det […][...]