Roskildefestivalen meddelade under eftermiddagen att the Cure kommer till årets roskildefestival. Och i år hoppas vi att de får spela. Det är just det faktum att de inte kunde med att gå på efter fjolårets olycka som har fått dem att vilja återvända för sina fans skull. Spelningen på Roskilde ska enligt bandet bli deras […][...]

Jag är livrädd varje gång det är dags att recensera en uppföljare till en platta som betytt så mycket som ”Come On Die Young”. Det kan aldrig bli så bra igen tänker man varje gång, och oftast är det så också. Jag upptäckte Mogwai i samband med deras debutalbum ”Young Team” men fastnade inte för […][...]

Det är intressant när en skiva kommer och det endast är musik och konvolut som får tala för artisten. Det vill säga, skivan anländer utan pressrelease och man sitter där utan någon som helst förkunskap om artisten i fråga. Jag har haft ”I'm Alive and On Fire (A Collection of Songs: 1996-1999)” i två veckor, […][...]

Sist jag skrev en 59 Times the Pain recension var jag lyrisk. Det är jag inte nu. Det beror inte på att de skulle ha gjort en dålig skiva. Nej, det är snarare så att det var rätt väntat att bandet skulle lugna ner sig, och visa fler sidor av sig själva. En fjärde skiva […][...]

Av någon anledning, för mig helt okänd, anmälde jag mitt intresse för att recensera den här skivan. Trots att jag aldrig fastnat för det mytomspunna, halvhemliga Luleåbandet tidigare. Jag hade aldrig förstått varför folk har varit lyriska. Jag har tidigare hört en låt där, och en låt här och jag har lika många gånger, kanske […][...]

1994 gillade Nine hardcore. Det kunde man höra på första singeln ”To the Bottom” och det första albumet ”Listen”. Jag hörde några av de spåren de gjorde då, men jag tyckte att Nine var ett band i mängden, så jag blev aldrig riktig intresserad. I samband med förra plattan ”Kissed By the Misanthrope” blev jag […][...]

Det är näst intill omöjligt att inte kategorisera in Mustasch från Göteborg i stonerfacket. På deras riffest erbjuds mjukluddig, tung metal med en ljudbild som snuddar vid den ökengudarna Kyuss och Chris Goss brukade, och brukar få till. Samtidigt tror jag mig höra att band som Alice In Chains, Corrosion of Conformity, Soundgarden och Tool […][...]

Jag är glad över att det blev en fullängdare för Diamond Dogs. Jag trodde bara att EP:n ”Among the Non Believers” skulle släppas som en rolig grej; som en realisering av den eviga krogdiskussionen. Ni vet den där som alltid kommer efter ett par öl på krogen: fan, ska inte vi starta ett band, det […][...]

Hela historien om de norska dödspunkarna Turbonegro (enligt Willem Von Heflin) ligger på Grand Royal Magazines hemsida. Intressant läsning för alla som inte hängde med i turerna kring bandets hädangång, och för alla oss som saknar dem.[...]

The Knife, eller kniiiven som en bekant någon nedvärderande uttryckte sig, kan reta gallfeber på vem som helst. Fullängdsdebuten är experimentell, pretentiös och 80-talsfärgad. Och det slår mig snart att om jag bara gick på de beskrivningarna så skulle jag aldrig ta mig tid att lyssna på ”The Knife”. Jag tycker nämligen att 80-talet var […][...]