När Marina Diamandis är som bäst är hon fyndig och publikfriande på samma gång, som i Girls. När hon är som mest påfrestande är hon yvig och teatral som i Numb. Många har jämfört henne med Regina Spektor och Kate Bush, och kanske är det också en av anledningarna till att Marina upprepar sitt namn [...]

Vilken hemskt ledsam överraskning. Efter att ha bubblat omkring med ett par singlar i bagaget under 2009, släpper Ellie Goulding slutligen sin debutskiva. Som är tråkigare än Eskilstuna centrum en måndagskväll i februari. Goulding har fokuserat på det folk-akustiska draget, som på tidigare singlar och de låtar som flutit omkring i bloggvärlden varit lyckligt undertryckt [...]

En meditation. Det är vad Sisterworld tydligen ska vara. Må så vara att det inte är riktigt hela sanningen (hela frasen i pressreleasen lyder ”A meditation on alternate spaces”), men jag har hakat upp mig lite på det här med meditation. Det är klart att Liars inte menar hummande i lotusställning, men fortfarande. Deras musik [...]

Skivetiketten Neon Gold sitter som avsändare för några av de avgjort roligaste singelsläppen vad gäller elektronisk pop just nu. Nu senast via Monarchy, men i rockärmen har man också släpp från Yes Giantess, Mille och Ellie Goulding (som släpper sin debut på storbolag i dagarna). När Penguin Prison började dyka upp på musikbloggarna var det till [...]

Monarchy skulle enligt något av de många lösa rykten som flaxar runt på internetet avslöja sina identiteter i januari 2010. Hittills har det mig veterligen inte skett, varför både bloggarna och musikmagasinen ju kan fortsätta med sina hypoteser om Starsmith, Paul Epworth och fan och hans moster åtminstone ett tag till. En inte alltför vågad [...]

The Dead Confederate låter otidsenliga på ett tidsenligt sätt. Detta kanske kan förklaras dels med att Wrecking Ball släpptes för första gången för ett par år sedan, och först nu får distribution i Europa, dels exemplifieras av att bandets stopp-start-stopp-teknik härletts till Nirvana i ungefär varenda text som någonsin skrivits om bandet. När grungen [...]

These New Puritans gjorde det sannerligen inte lätt för sig. Istället för att göra en Beat Pyramid version två (det är väl ändå trots allt ett hyggligt album) har man orkestrerat ihop ett fort. Någonstans läste jag att skivans utgångspunkt var att göra ett album centrerat runt instrumentet fagott, och med detta påstående i färskt [...]

Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig [...]

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att höra Wesley Eisolds hardcorebakgrund på Love Comes Close. För maken till menlös skiva var det ett tag sedan man hade oturen att råka på. I mängden obegripligt positiv press talas det om no wave, pornografi a là Bataille, synthpop och ett sanslöst framgångsrikt äktenskap mellan distorsion och [...]

Det bör erkännas; när undertecknad för första gången, genom Surprise Hotel, hörde Fool’s Gold någon gång där i höstas, var den första, nobla kommentaren som gavs luft något i stil med följande: ”vad sjutton är det här för jäkla psykbryt?”. Nämnda psykbryt blev sedan en av höstens singlar; intrikat, bubblande, lätt psykedelisk, löjligt melodisk och [...]