Stereo Total är ett slags musikkonstprojekt som det bubblat kring ganska länge. Sedan 1995 har allkonstnärerna Brezel Göring och Francoise Cactus gjort legendarisk och väldigt världsvan electropop tillsammans. De har blandat tyska, franska och engelska i sina knasiga, ibland sexfixerade eller politiska texter. De har alltid varit det där arty popbandet med söta syntmelodier och […][...]

Att lyssna på Low är som att bäras fram genom eftertanke i en värld av bomull. Jag lyssnar, njuter och myser.Low har funnits med i ett antal år och gjort sig kända som det där blyga men dragiga bandet från staterna. Många har gillat deras försiktiga finstämdhet uppblandad med dist och rundgång. Och efter att […][...]

Det fanns en kille i min gymnasieskola som jag var lite förtjust i under en viss period, han var liten och smal, lyssnade på popmusik och hade ofta små tajta t-shirts med urtvättade bandnamn på bröstet. Efter en fest hemma hos mig, då han gått igenom min skivsamling, kom han mot mig i korridoren med […][...]

Om jag ska beskriva postrock brukar det för mig handla om att, när musiken ljuder, glömma tid och rum, man får nästan känslan av att lyfta från marken och sväva fritt. Bra postrock ber inte om ursäkt och känns aldrig halvdan. Ofta är låtarna så pass långa att musiken måste ta ett ordentligt tag om […][...]

Hörru Conor, Buck 65 säger ”I know a man who was born with his heart on the outside”. Pratar han om dig? Troligtvis. Ditt hjärta lyser ju starkt på samma sätt som ET:s i väntan på rymdskeppet. När man lyssnar på dig känns det på riktigt. Jag tror att du äger konsten att skapa låt […][...]

Anders Carlborg gör musik under namnet Callahan, ett enmansprojekt han driver och skapar hemma på kammaren. Musiken har en enkel grundform men med ganska intressanta och spännande pålägg. Han säger sig själv vara inspirerad av framförallt Fog och Andrew Broder. Vilket egentligen innebär en och samma person. Andrew är en väldigt ambitiös musiker från Minneapolis […][...]

Om man utgår från skivornas och releasedatumens värld ligger jag tydligen ibland långt före och ibland galet långt efter. Idag handlar det tyvärr om det senare men låt er inte nedslås av det. Det här går att älta i evigheter, lyssna på igen, eller börja lyssna på utan några som helst referensramar. Jag har nog […][...]

Fyra väldigt unga engelsmän som tagna ur en Benetton-annons, alla med olika ursprung och färger, kikar under lugg och småler stolt från scenen när vi applåderar och hoar mellan låtarna de framför på Mondo i Stockholm i slutet av november. Stämningen är inte extatisk utan snarare ljuvlig. Känslan man får av att se dem på […][...]

Det är lika bra att gå ut hårt direkt. Melpo Mene påminner i vissa låtar på ”Holes” extremt mycket om Elliott Smith. Verkligen. Men det blir inte sämre för det. Åh nej. När musik här och var påminner galet mycket om nåt annat, på ett bra sätt, hör jag det framförallt som en hyllning. Så […][...]

Stockholmsbandet [Ingenting] gör fin och rumsren pop. Det innebär god stämning och långa indiemattor av stämningar, riff och sång. Jag tänker först på Ride när jag hör deras skiva, men håller sen mer med Nöjesguiden om att det låter som ”Per Gessle i OBS-klass”. Texterna är direkta och barnsliga och handlar om solen, polis polis […][...]