Den här skivan har legat i högen ett tag. Den försvann bland amerikanska rockband och saloontypsnittet gjorde inte sitt för att lyfta fram den. Jag dömde boken efter omslaget och när jag börjar lyssna är det till en viss del rätt. ”Folk och rövare i Kamomilla stad” – ja. Teatraliskt – ja. För många spår […][...]

Jag tror att jag skulle vilja vara Ken Stringfellow. Gå i hans skor och ha på mig den ljusblårandiga kostymen. Ha världens bästa The Posies tillsammans med Jon Auer. Hoppa in i Big Star den ena veckan och åka på världsturné med R.E.M. den andra. The Minus Five? Inblandad i otaliga andra projekt? Jodå, det […][...]

Det har gjorts ett antal försök att placera in Manchester-kvintetten Alfie i en specifik musikalisk genre, och då inte sällan med termer som folk, lågmäld och psykedelisk någonstans i beskrivningen. Själva har bandet aldrig fäst någon större uppmärksamhet vid det utan hela tiden fortsatt att göra precis den musik de själva har känt för utan […][...]

På konvolutet till Gorky’s Zygotic Myncis How I Long to Feel That Summer in My Heart finns en öppnad läskburk. Från en knallblå himmel reflekteras solstrålar mot den och man kan utan att använda en alltför stor dos fantasi nästan känna sommarvärmen slå emot sig. Man kan också tänka sig hur någon precis tömt den […][...]