Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (extendedmixen) Till den korta recensionen (radiomixen) Den 28 juni förra året nådde Pet Shop Boys Pandemonium-turné Stockholm och Cirkus. Då hade min arbetsgivare bestämt att jag skulle befinna mig i en helt annan del […][...]

Ludovico Einaudi Nightbook Ponderosa Music & Art/Bonnier Amigo Klassiskt och minimalistiskt med elektroniska inslag. Officiell sajt Nei New Agenda National/Bonnier Amigo Folk från Fireside och Breach, vilket kanske inte riktigt hörs. Myspace Val and the Bitches Val and the Bitches National/Bonnier Amigo Rock’n'roll av Stockholmskvintett. Myspace Klabbes bank Je suis la mer Hoob Jazz/Border Nujazz […][...]

Lamb of God, Mastodon, Cradle of Filth, Meshuggah och Primal Scream kommer allihop att spela på Sonisphere, den ambulerande festivalen som stannar till i Hultsfreds folkets park den 18 juli. Sedan tidigare var Metallica det enda bekräftade bandet. Ytterligare sju band väntas presenteras. Biljetterna släpps på måndag.[...]

Christian Walz The Corner Sony BMG Småsvängigt, men kallt från Christian Walz. Barry Manilow The Greatest Songs of the Eighties (album) Sony BMG Smör-Barry sjunger hits från åtti och lyckas nästan få det att låta som det dessutom är producerat på 80-talet. Ostigt är ett ord som kommer upp i tanken. Have I Told You […][...]

Det är klart att jag kan förstå varför den här skivan hamnade hos mig. Det finns någon sorts logik i det efter min för försiktiga hyllning av The Charlatans senaste och min rättvisa skepsis till Primal Screams vackra framtid. Den gemensamma nämnaren är britter som var med redan förr. 70-talistgubb. Men The Verve? Min relation […][...]

Jag höll på att ramla baklänges när jag läste vad Anders Nunstedt skrev i Expressen, att han inte mindes något av Primal Screams förra album (Country Girl!? Suicide Sally & Johnny Guitar!?) och antydde att han nog ändå gillade det här bättre. Sen delade han ut tre getingar och skrev nåt om disco och The […][...]

Det finns väldigt mycket väldigt bra musik som gräver precis där den förväntar sig att stå, som aldrig utmanar sig själv, som målar in sig i ett trevligt hörn i replokalen strax till höger om kopieringsapparaten (vilket är precis den numera väldigt överfulla plats där större delen av svensk indiepop befinner sig). Problemet är att […][...]

Det blir en kort visit på CocoRosies spelning innan Albert Hammond Jr. ska framträda på Azaleascenen. Jag hinner se ett par kepsar och höra ett par låtar som känns som upptakten till en riktigt bra spelning. Det har inte riktigt tagit fart när jag går därifrån men jag hade gärna stannat. Innan regnet hunnit börja […][...]

Festivalen Way Out West i Slottsskogen i Göteborg har varit något av sommaren snackis allt eftersom artisterna presenterades. Både redaktionskollegor och andra kompisar har aviserat att de skulle åka dit, mycket tack vare det tilltalande programmet. Som mest var vi tio personer utanför redaktionen som skulle till Göteborg i helgen. För min egen del har […][...]

En festival som Way Out West strax om knuten är lite för bra. Inga resor, inget tält, ingen mjukost. Allt det där som gör att jag enbart i nödfall uppsöker festivaler. Under Way Out West kommer jag sova i min egen säng, äta långa frukostar och åka till havet och bada för att senare på […][...]