Arvikafestivalen gör även i år en promotionturné genom landet, den här gången stannar man dock bara i 4 städer – Stockholm, Karlstad, Göteborg och Oslo. 27/5 Stockholm (Debaser, Ultrachrome): Universal Poplab 29/5 Karlstad (Arena): Universal Poplab 5/6 Göteborg (Bommens salonger): Monkeystrikes 7/6 Oslo (Mono) TBA[...]

Lars Horntveth lutar sig över sin byggsatslåda av ljud med förväntansfull min. Han rafsar först lite planlöst omkring i den för att hitta något att inspireras av. Ensamma nålpianotoner rullar över till ena hörnet och han ler. Så lite, så enkelt. Inspirerad låter han fiolen agera rytminstrument som mjukt får hack-hack-hacka i förgrunden. Ett leende […][...]

Trodde det skulle vara den flyktigt lätta sista delen. Där ett sommarystert kollektiv flög runt på en elektroäng glatt sniffande dubstjälkar, poprosor och brusblad. Där brunbrända gossar och sommarklädda flickor med soulsken i blick binder buketter av de varmaste musikblomster. Till dig och mig. Tji. För det regnade mest den där sommaren och både sinne […][...]

Jag vet inte hur många vi är som faktiskt ser fram emot en ny skiva med Papa Dee längre. Efter tre mer eller mindre ljumma släpp är inte heller mina förväntningar på topp och min första reaktion på ”Live It Up” var ganska sval. Men den tar sig. Det är inte mycket kvar av omgivningen […][...]

Skivan tonar in… Rejält mangel, virvelvindar av blastbeats och tekniska break som får mig att tänka på Morbid Angel, men snarare i Nilehastighet. Relativt långa låtar med intrikat uppbyggnad och inte speciellt mycket till refränger att hänga upp det hela på. Där har ni Suffocations ”Souls to Deny”, deras sjätte platta och den första på […][...]

Svensk syntpop med popkänsla. Jag ljuger om jag säger att jag inte tänker på Paris. Men där Paris gör gitarrpop med ett stänk syntpop gör Hanna Göranson, Emma Bates och Christina Roos syntpop med ett stänk gitarrpop. Ja, och mer än bara ett stänk taktfast eurodance i botten. Syntpop med en känsla av befriande naivitet […][...]