HIM är inte vad jag trodde att de skulle vara live. På skiva kan man nästan känna dödsryckningarna i musikkroppen, så intensivt melankolisk är Ville Valos emfasfulla röst och ljudbild. I juninatten på Hultsfreds största scen är gitarrljudet burkigt och elektroniskt, som i någon slags pinsam midi-version, och de plastiga syntarna äter upp hela ljudbilden. […][...]

Svartmejkade killar i odefinierbar ålder som gör något som låter som ett emo-inspirerat HIM kört på tvättprogram med mjukmedel. Låter det för sammetslent? Mja, jag vill påstå att Mandylon kan vara något av det mest spännande inom svensk mjukare alternativrockfalang som kommit på länge, faktiskt. Sångaren Sven Holger Rosenvinge har en len men mörk, sprucken […][...]

Det finns de som kallat HIM för distförklädd pop. De sägs ibland tillhöra genren ”Love metal” och de hjärta-och-smärta-baserade texterna ger nästan pojkbandsassociationer. Stora delar av publiken är under femton och för många av dem är bandet en inkörsport till det tyngre musikartilleriet. Men deras musik är ganska mycket mer nyanserad än så. Senaste skivan […][...]

Den här skivan är så förbannat bra från början till slut att jag nästan skiter på mej. Då skivan kom ut i januari 2000 så var jag ingen större HIM-fan. Men allt, inklusive mitt liv, ändrades i en handvändning i och med den här plattan. Före ”Razorblade Romance” har HIM släppt skivan ”Greatest Love Songs” […][...]