Någon gång under hösten 2011 föll jag för Berlinbaserade svenskan Molly Nilssons debutalbum These Things Take Time. Med lågbudgetsyntar, trummaskiner och en vacker sångröst med Nico-vibbar är den en utmärkt debutskiva med en egenhet som saknas hos många svenska (och utländska) debutander. Sen debuten från 2008 har det blivit en skiva per år, vilket gör […][...]

La Masa I allas åsyn West Side Fabrication/Border Pop med rejäla inslag av 80-talet i stil med Reeperbahn och Ultravox. Texter på svenska och är från Göteborg. Officiell sajt Myspace Differnet Collapsing Universe Friendly Noise/Border Electronica med ett par stänk av pop. Officiell sajt Nattavaara Rocks Linger Through a Winter Lostheron Akustisk folk med en […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Oturs debutalbum (recension här). Den andra är Cat5:s debutskiva. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Det musikaliska steget mellan The Light Bulb […][...]

Tänk om jag var Ola Andersson. Då skulle jag nog gilla den långa inledningen i ”Sphere”, som med sina experimenterande syntar från sjuttiotalet och ett taktfast techno-beat påminner mig om B. Fleischmanns ”Welcome Tourist”. Kanske skulle jag också uppskatta mötet mellan Kraftwerk-smattrande trummor och ylande gitarrer. Jag skulle nog namndroppa Arthur Russell också. Som Ola […][...]

Allt var så mycket enklare i mitten av åttiotalet när jag började lyssna på musik. Innan hiphopen kom och sabbade till alltihop. Det fanns hårdrock och det fanns syntmusik. Antingen eller. Punkt. Om det fanns med gitarrer, speciellt de där hårda elektriska sakerna, så var det hårdrock och då gillade man det inte om man […][...]