Jag kan inte komma på någon skiva som jag längtat mindre efter än en ny Tom McRae-platta. Den självbetitlade debuten spelade jag ganska mycket, det lät så då. Uppföljaren Just Like Blood var tråkigare än Christian Kjellvanders senast och nu kommer då King of Cards, ännu värre. I mjuk Grand Drive-anda ylar McRae med mörk […][...]

Debutalbumet från 1999 kastade Conrad Lambert högt mot stjärnorna men han fångades upp i trädtopparna och försvann. Från Sony/Epic, Glastonburyfestivalen, ”Eastenders” och bästa kompis med Coldplay till ingenstans alls. Ut genom dörren, som Vashti Bunyan, och sen blev det tyst. Sju år senare dyker han upp från en lägenhet i Yorkshire med albumet ”Loveheart” fyllt […][...]

”Just Like Blood” inleds med en sampling som låter Afrika, speldosa och xylofon i ett. Låten, ”A Day Like Today” trevar fram till dess att första refrängen faller ut i en breddad ljudbild som är ganska mäktig. Utan tvekan låter det då brittiskt. Tom McRae blev ganska omskriven när han debuterade för ett par år […][...]

Jag hatar att åka buss. Det grundas dels i att jag är två meter lång och dels i att jag var tvungen att åka skolbuss från första klass i grundskolan till sista året i gymnasiet. Enda sättet att göra en busstur någorlunda njutbar är att lyssna på musik. De senaste åren har jag haft en […][...]