dagensskiva.com

48 timmar

Etikett

Tim-Burton

2010-01-15

Owen Pallett: Heartland
Heartland (album, mp3) Owen Pallett
Maria Gustafsson
Recension
2010-01-15
7

Det har gått fyra år sedan Owen Pallett släppte He Poos Clouds under namnet Final Fantasy. Sedan dess har stråkarrangemangen till Beiruts The Flying Cup Club, samarbeten med Grizzly Bear och Alex Turner stått i vägen för en uppföljare. Owen Palletts förmåga att skapa högtflygande och dramatiska stråkarrangemang är för eftertraktade för att han för […][...]

2008-10-28

Astrid Swan: Spartan Picnic
Spartan Picnic (album, cd) Astrid Swan
Marie Lindström
Recension
2008-10-28
2

När jag först möter Astrid Swan har jag fortfarande inte återhämtat mig från att ha sett den finska performancekonstnären Irma Optimist. Hon genomförde en akt som bland annat bestod av att skaka roskvastar, hälla ut kol på golvet och sticka in pinnar mellan tänderna. Upplevelsen lämnade mig lite snurrig och häpen. Astrid Swan står i […][...]

2008-04-24

Gnarls Barkley: The Odd Couple
The Odd Couple (album, aac) Gnarls Barkley
Patrik Hamberg
Recension
2008-04-24 22:29
6

Min förälskelse i Gnarls Barkley och St. Elsewhere var intensiv och höll i ungefär ett år. Sedan lågan slocknade har jag inte tittat tillbaka och inte lyssnat om. Glömt och gått vidare. När första läckan från The Odd Couple dök upp i början av året lyssnade jag pliktskyldigt, men tyckte inte att det var särskilt […][...]

2007-09-04

Postboxen 2007-09-04
Postboxen
2007-09-04 22:48
0

Diablo Swing Orchestra The Butchers Ballroom Candlelight Records/Sound Pollution Metalsångerska à la Finland, mexikanskt stomp och ett jazzigt blås. Det blir lite… udda och framför allt för mycket för att uttrycka det milt. The Scaramangas Don’t Follow The Weak Nick Nack Records/Edel Pink Floyd anno 2007? Officiell sajt, Myspace Niklas Sivelöv Improvisational One Caprice Records/CDA […][...]

2005-10-04

The Decemberists: Picaresque
Picaresque (CD) The Decemberists
Maria Gustafsson
Recension
2005-10-04
8

När jag såg The Decemberists förra hösten var jag mest irriterad över hur publiken behandlat Lou Barlow som strax innan ursäktande och hopkrupen runt sin gitarr framfört ett gäng låtar inför en suckande och väntande publik. Det var inte förrän The Decemberists stod på scenen som de amerikanska skolungdomarna lyfte blicken från den medhavda kurslitteraturen. […][...]