Det är så skönt att inte ha förväntningar. Att lyssna på ett band du inte har någon slags bild av överhuvudtaget. Istället för att reflektera till saker du har hört och saker du har läst så lyssnar du bara. Det är musiken och musiken endast som står i centrum och det blir något väldigt äkta […][...]

Jag har undvikit att lyssna på tidigare material som Britta Persson klämt ur sig. Antagligen mest för att jag av en vän hörde att hon var otroligt pretto. Man ska inte tro allt man hör. Och den där vännen kan ju inget om popmusik. Efter två demos, en EP och debutalbumet Top Quality Bones and […][...]

Första gången man hör Cocteau Twins är det inte alls omöjligt att man hamnar i något slags trans och börjar stirra blint bort i skyn, vet inte hur många gånger jag har hamnat i ett komatost sinnelag efter en lyssning. Grejen med Cocteau Twins är att det är svårt att skilja låtar åt, de flyter […][...]