Förra året släpptes samlingen ”How We Rock” på Burning Heart. 18 låtar med några av de största som kan ringas in av genrenamn som motorrock, punkrock och garagerock. Självklart med en övervikt åt BHR:s egna artister, men också med The Hellacopters, Rocket from the Crypt, Sahara Hotnights och Danko Jones. Jag tänker på den samlingen […][...]

Att Thin Lizzy, Kiss och Whitesnake hade sina respektive storhetstider under 1970-talet håller nog medlemmarna i The Peepshows med mig om. Bandet har på sina tidigare skivor larmat på i både punk- och hårdrockland. Den här gången har de lugnat ned sig en aning, men låter jämnare och svängigare än någonsin. ”Refuge for Degenerates” tog […][...]

Randy har bytt skepnad igen. Punk-Sveriges största kameleonter har flyttat till den naturliga hemvisten Burning Heart och ömsat skinn. När nio av tio skatepunkare bytt kostym, mognat eller börjat spela garagerock släpper Randy ifrån sig en skiva som inte kan beskrivas som något annat än punk. Rakt av punk. 17 låtar energistinn och tokglad punk. […][...]

Firesides andra album ”Do Not Tailgate” slog hårt rakt in i hjärtat. Det var ett verk av skrikande ångest och förtvivlan. Pulveriserad kärlek och krossade hjärtan. Ilska och uppgivenhet i dess allra mest förbannade form. Året var 1995. Fireside fick en grammis, turnerade mycket, fick Rick Rubin att gråta och stod förmodligen på toppen av […][...]