15 skivor som fungerat som inspirationskällor för The Isness, enligt pressmaterialet: 01. The Beatles Tomorrow Never Knows 02. Chemical Brothers Private Psychedelic Reel 03. Pink Floyd Comfortably Numb 04. Hariprasad Chaurasia Flute Ragas 05. Mercury Rev Deserter’s Songs 06. Ananda Shankar Snowflower 07. The Kinks See My Friends 08. Supertramp Illogical Song 09. ELO Mr […][...]

Från att ha varit alla rock-recensenters våta dröm för snart tio år sedan har Oasis nu blivit föremål för samma recensenters klagan. På samma sätt som The Strokes, The Hives och Black Rebel Motorcycle Club kommer dissas om ett par år. I kritik och tyckande är musik en färskvara nämligen, och då är det viktigare […][...]

Popmusik är så mycket mer än bara musik. Om det inte vore det skulle alla människor tycka om samma slags musik. Samma låtar. Det skulle gå att matematiskt beräkna vad som är ”bra musik”. Så är inte fallet, som tur är. Popmusik handlar i grund och botten om att en popbagatell på tre-fyra minuter kan […][...]

Jag hatade till en början Oasis och deras musik, Liam var onödigt dryg och Noel kunde inte skriva en enda låt utan för tydliga Beatles-influenser. Men sen en dag bestämde jag för mej att ge bandet en chans, jag gick och köpte ”(What’s the story) morning glory” i hopp om att min bild av Oasis […][...]

Damon Gough är från Manchester, har släppt fem svåråtkomliga, kritikerrosade eps på egen etikett, och har medverkat med låten ”Nursery Rhyme” på UNKLEs ”Psyence Fiction”. Damon är kort sagt ett guldobjekt för brittiskt musikpress. Han är en sån där kille som kunde ha släppt en debutskiva med pitchade fisar utan att någon hade höjt på […][...]

När jag tänker tillbaka till 1994 så är det varken fotbolls-VM eller det fina vädret först och främst, utan till en alldeles speciell liten blå skiva. En skiva som mer än sex år efter att den släppts fortfarande tillhör mina favoriter. En skiva som borde ingå i varje respektabel skivsamling. Denna blåa skiva är den […][...]

Om man inte vet vilka Os Mutantes är behöver man inte skämmas. Bandet hade nämligen sin storhetstid mellan åren 1968-1972 för att sedan mer eller mindre falla i glömska. Om man dessutom lägger till att de är från Brasilien och sjunger det mesta av sitt material på portugisiska börjar man inse att det kanske inte […][...]

Det är lite grand som den berömda ketchup-effekten. Ni vet, man bankar på flaskan utan att det händer särskilt mycket och så helt plötsligt kommer all ketchup farande på en gång. Det är lite så det har varit med ställt med popmusiken. Det har inte hänt så mycket de senaste åren men nu har det […][...]