Det är bara att erkänna att jag var alldeles för ung när Henric de la Cours Yvonne hade sin storhetstid, oavsett det faktum att vi är från samma stad. Det hanns inte med. Strip Music erbjöd ett par snabba blixtnedslag, men tappade snart farten. Solo lutar de la Cour sig mot okomplicerade, ganska grunda beats, […][...]

Uppenbarligen; tar man sitt namn från Fat Bob, så får man mer eller mindre skylla sig själv. Inte för att man nödvändigtvis jämför sig, utan för att man målar in sig i ett hörn. Med textreferenser om att hoppa (på) tåg gör man det ännu mer. Det skulle kunna vara ganska kört för The Exploding […][...]

Pen Expers är ett unikt band. Här, på tredje skivan, fortsätter de att låta som inget annat band i Sverige idag. Influenserna och referenserna står mer eller mindre fast sedan Baby’s Gone Straight, även om Dirty Tender Love är stökigare och mer brutal. Mer gnisslande, svartsynt punk, och inte alls speciellt ”tender”. Bandets mer bluesiga […][...]

Under den amerikanska With Teeth-turnén 2006 gjorde Trent Reznor ett antal specialkonserter som sändes live på olika radiostationer. Sångare var i första hand den gamle Bauhaus-hjälten Peter Murphy. Resultatet var i många fall magiskt, framför allt Boston-spelningen. I den gamla verkligheten hade de här unika konserterna blivit omtalade händelser som på sin höjd spreds på […][...]

En spellista som hade sitt ursprung, som så ofta förr, i en sökning efter något helt annat som planterade ordet flood i huvudet på mig. Vackert, dramatiskt och inspirerande. Apokalyptiskt … och väldigt pretentiöst, vilket ju inte behöver vara fel. Bland andra The Sisters of Mercy, The Soundtrack of Our Lives, Deacon Blue, Bruce Springsteen […][...]

Befinner mig i Berlin. Passar på att samla några artister och låtar som känns Berlin för mig. Bland andra David Bowie, Iggy Pop, The Birthday Party, Nick Cave & the Bad Seeds, Sisters of Mercy och faktiskt Imperiet och Sällskapet (även om låten handlar om Amsterdam). Men det finns inget band som är så mycket […][...]