Covers i allmänhet och coverskivor i synnerhet är ofta mål för spott och spe. Spekulationer om att artisten/bandet som tolkar tar det säkra före det osäkra, har skrivkramp eller helt enkelt gör det lätt för sig är ofta en direkt följd till dessa släpp. Musiken i sig blir lätt sekundär och att ”det var bättre […][...]

I slutet av sjuttiotalet stod två av årtiondets mest uppmärksammade musikrörelser inför något slags vägskäl. Punken höll på att dela upp sig i olika riktningar där de äldre som fortfarande höll på fick kallas new wave och de andra oi!, hardcore och krusty. Eller nåt. En del andra var bara rent av fåniga jippoprojekt som […][...]