I teorin gillar jag fortfarande Blacknuss som fan. Ska jag vara ärlig är det inte längre sant. Sanningen är att de inte berört mig på riktigt sedan debuten 1994 när de fortfarande var mer än ett soloprojekt med gästspelare. Den tydliga knäcken kom när rytmsektionen Christian Falk (bas) och Martin Jonsson (trummor) spräcktes runt inspelningen […][...]

Fem år efter den hyllade debuten är Stephen Simmons tillbaka. Tillbaka på svenskt bolag. Tillbaka i Sverige efter sitt USA-äventyr. För som så många andra svenska artister lockade staterna. Och som för så många andra svenska artister hände det inte vansinnigt mycket, trots att Spirit Tales ska ha utsetts till ett av de bästa albumen […][...]

S-K-I-V-B-O-L-A-G-S-P-R-O-D-U-K-T. Är nog inte helt ute och cyklar om jag tror att det omdömet fällts mer än en gång om Camilla Brinck. Företrädelsevis fällt av människor som lyssnar på ”bra” musik. Företrädelsevis med ordet ”jävla” framför. Och visst, hon har utrustats med producenter som förespås bli ”nästa stora grej” i Sverige och fått backning av […][...]