[...]

Popmusik och lidande är som bekant en kombination lika klassisk som eld och vatten. Särskilt bevingade verkar den sortens kval som vrids ur ett krossat hjärta vara. Kommer de inte i form av huvudlösa tonårsförälskelser handlar det förmodligen om avslutade förhållanden, och alldeles särskild laddning brukar skilsmässoskivor få. Bob Dylans Blood on the Tracks, Elvis […][...]

Malcolm Middleton är en upptagen man. De senaste tre åren har han släppt en skiva om året. För två år sedan fick han ett medialt uppsving då BBC Radio One började marknadsföra hans singel We’re All Going To Die i ett försök att få den till toppen av Englandslistan lagom till jul då singel nummer […][...]

27-åriga Jonna Lee gör akustisk och duggregnande gitarrpop på engelska. Det är det många singer-songwriters som gör – ja, det är nästan lite av ett kriterium för genren – och frågan är då vad det är som skiljer just den här från mängden. Vad är det som får en att stanna upp, lyssna och fråga […][...]

Första gången jag hörde Anders Persson och Carl Smith var någon gång i våras. En bekant som var en aning nere förklarade att han blev gladare av att lyssna på låten Tony Montana. Det är både fullt förståeligt och fullt oförståeligt. För det finns inte mycket glatt, alls, på Perssons och Smiths självbetitlade debutalbum. Nej, […][...]