För vad som är min sista recension för dagensskiva.com i sin nuvarande form väljer jag en skiva som släpptes för ganska precis trettio år sedan. Den tredje maj 1982 när Pornography släpptes, hade The Cure redan, i total enlighet med någon okänd form av logik, redan turnerat 14 datum (turnén döptes till 14 Explicit Moments) […][...]

Samtidigt som Robert Smith och hans mannar förbereder sig för de återstående Reflections-konserterna, där de kommer att spela Three Imaginary Boys, Seventeen Seconds och Faith i följd och helhet (en gång i London, resterande spelningar äger rum i USA), så tillkännagör de också släppet av (ännu) en liveinspelning. Bestival Live, som släpps den 5:e december, […][...]

Det var ett himla tjat om att Editors stulit Ian Curtis‘ kvarlevor från Interpol i kampen om bästa ”nya” postpunk/svartrock/whatever. Inget av banden blev tagna på något större allvar av någon som var någon (och äldre än 17 år 2005) och beskylldes mest för att vara ”Joy Division för massorna”. Massorna? Joy Division må ha […][...]

Jag har aldrig suttit uppe en klar vinternatt med Robert Smiths röst som enda sällskap. Aldrig känt att han och hans band varit de allra viktigaste. De riktigt djupa dalarna har andra band tagit hand om. Tungsinnes-Cure kändes alltid lite för självömkande, lite för teoretiserade. Jag föredrog alltid att tala om Smith som Fat Bob. […][...]