Det finns ingenting som har varit så bra för Damien Jurado som Richard Swift. Jag skriker fortfarande ”fy fan vad bra!” när trummorna hamrar igång Arkansas på förra skivan Saint Bartlett och jag skriker ”fy fan vad bra!” när jag för första gången hör Jurado inleda Working Titles med You could mess with my life […][...]

Det var ett tag sen man sprang benen av sig efter ett Damien Jurado-släpp. Förra albumet Caught in the Trees var enkelt och smått träigt men hade några trevliga spår. Jag släppte Damien Jurado helt. Jag trodde inte på någon ny Ohio eller Ghost of David. Men så började snön smälta, The National sjöng om […][...]

Att samla en genre, och vad som är hett inom den, på två skivor är egentligen ett idiotiskt projekt. Speciellt en så bred genre som ”folk”. Samlingen ”Folk Off!”, från det engelska bolaget Sunday Best, uppbådar allt det som är nytt inom ”folk och psychedelia” från Storbritannien och USA. Sägs det. Jag är skeptisk till […][...]

Yorkstons tredje skiva ”The Year of the Leopard” tog ett år att färdigställa. En orsak till den långa produktionstiden var att han ville att musiken skulle komma till honom spontant och oväntat. Spontan och oväntad. Ge mig två ord för att beskriva Yorkstons musik. Det kommer inte vara ”spontan och oväntad”, men det ligger helt […][...]