Det jag tycker om mest med proggressiv metal är hur den likt ett matrix-piller nästan suger in en i ett parallellt universum med sina spännande oförutsägbara ljudlandskap och vindlande passager av atmosfär och tyngd. Låtarnas längder är ofta extremt överdimensionerade vilket gör att man kan stanna i eskapin i stort sett hur länge som helst. […][...]

Jag har två saker att skriva om den här skivan. Dels en skivrecension och dels ett försvarstal. Att jag skall skriva en skivrecension är inte så konstigt, men försvarstalet behöver nog en förklaring. För någon vecka sedan nu var det en olycklig femtonåring som gjorde sig själv och många andra än mer olyckliga med hjälp […][...]