Egentligen behövs ingen djupare analys än konstaterandet att det här är en världsfenomenal skiva. Men eftersom jag ibland gillar att brodera ut så tar vi väl den långa versionen också. Jag hade kunnat skriva den här recensionen redan efter första lyssningen. Det är ju så med vissa skivor att de sitter precis där de ska […][...]

Jobbar jag ensam på redaktionen en fredagskväll tarvar det så klart lite musik. I väntan på att de lokala fotbollsmatcherna och JSM-finalen i speedway ska ta slut lyssnar jag på följande: 1. Kiss ”Detroit Rock City” 2. Hound Dog Taylor ”Give Me Back My Wig” 3. The Scams ”Kiss Me (My Face is on Fire)” […][...]

Jomenvisst kan det vara så. När regnet i stora delar av landet har sköljt bort sommaren och termometern precis har lyckats kämpa sig över tvåsiffrigt har man fått förlita sig på andra sätt att framkalla något som kan kallas sommarkänsla. Därför har vi den här veckan satt samman en lista över musik som för oss […][...]

Randy går från klarhet till klarhet. Från det ena mer svängigt än det andra. Från den ena turnén till den andra. Från refräng till refräng. Med ”Randy the band” visar bandet ännu en gång den styrka de besitter. Eller styrkor. För trallvänligheten är större än hos The Pogues på en irländsk pubafton. Körandet slår ett […][...]

Lagom till sitt tioårsjubileum (grattis som fan) har Burning Heart Records valt att lägga ner sin lågprissamlingsserie ”Cheap Shots”. Ersättaren går å andra sidan inte av för hackor. ”Heartattack Compilation vol. 1″ är en dubbel till samma låga pris som ”Cheap Shots”. Den första cd:n följer den gamla modellen. De mest välkända av Burning Heart-bandens […][...]

”Medan belackarna har gapat gubbrock och sell-out så har Fagerstas Finest bara gått vidare och gjort svängig punk 'n' roll i rakt nedstigande led från The Clash.” - Triceratops, 040805 Så där tyckte en av våra läsare att jag skulle inleda den här recensionen, så ok då (”B Is for Brutus” har ju ändå ett […][...]

Jahaja. Beastie Boys hiphopens brådmognaste farbröder är tillbaka. Och de vågar sig på att göra en renodlad och fokuserad hiphopskiva. Kan de inte försöka göra något nytt? Skriva om några regler? Spränga lite gränser kanske? De där tankarna är egentligen inte mina, men jag har läst dem om och om och om igen i varenda […][...]

Festivalens andra dag fortsatte på ungefär samma tema som den första: pocketar. Vi har delat ut en bra bit över 4 500 exemplar av ”100 skivor – volym tre” nu. Det känns mäktigt. Färre än 1 800 kvar till lördagen. Jean Grae flyttades till ny tid på grund av någon sorts strul. Jag levde med […][...]

Det är klart att jag kan hålla med om att det var tunt med stora internationella artister av intresse på Hawaii-scenen i år. Jag såg tre konserter där. Alla med svenska band. En svaghet? Jo, kanske. Men också ett styrkebesked från det svenska musiklandet. Några intryck från årets festival. BÄSTA KONSERTEN Moneybrother. Jag har redan […][...]

1. Ursula Rucker (Teaterladan) Ord som går rakt in. Årets uppenbarelse. En röst, en gitarr och en beatbox. Mer behövs inte. 2. The Killers (Stora Dans) När Maria Andersson från Sahara Hotnights sjunger ”Tighten Up” som om det vore punkrock är i alla fall jag helt nöjd med tillvaron. 3. The Latin Kings (Pampas) Ersättarna […][...]