Rammstein fortsätter sin väg mot ett mer organiskt sound. På ”Rosenrot” blickar de även åt fler håll och tar för första gången in engelska i låtarna. Resultatet är splittrat. Första halvan av skivan är helt klart den bästa. Den andra halvan kan man rent krasst skita i att lyssna på. Nedgången börjar med ”Stirb night […][...]

Några saker är ofrånkomliga. Som att Till Lindemann inte sjunger bra, att Rammstein brötar sönder sina bästa låtar men trots detta bjuder på en sevärd konsert. Det börjar redan med råddarna. Att se bandets uniformerade hantlangare bygga om scenen och förbereda konserten är något av en njutning för ett ärrat konsertbesökaröga. Inga bockskägg, säckiga hantverkarshorts […][...]

Stockholm, november 1997. Rammstein spelar på Klubben under turnén efter succéskivan ”Sehnsucht”. Showen är i det närmaste fantastisk och de tänder eld på det mesta; mick- och keyboardstativ, trumpinnar och sig själva. Nåja, nästan i alla fall. Publiken är i extas. Roskilde, juli 2002. En ny skiva i bagaget. ”Mutter” var ett något mer tillgängligt […][...]