Det är inte helt enkelt att känna någon sorts entusiasm inför ett nytt album från Wu-Tang Clan i december 2007. Det var ett bra tag sen de var hiphopens flaggskepp och bortsett från Mattias Alkberg är det väl få som håller något annat än debuten som en riktigt nödvändig gruppinsats? Kanske är vi andra bara […][...]

Det har gått tio år sedan Wu-Tang Clan förändrade hiphopen och tog över helt i ett par år. Mellan 1993 och 1996 var de överallt. Hela tiden. Störst och tuffast. De flesta höll sig ur vägen där The W rullade fram. Arvet efter de där åren är fortfarande så starkt att det mesta med en […][...]

Jag är lite kluven inför den här samlingen från en av medlemmarna i Wu-Tang-klanen. Å ena sidan går det att plocka drösvis med fantastisk musik från de tidiga Wu-åren. Men eftersom klanen fullkomligt sprutat ur sig material under nittiotalet är det inte helt lätt att hålla koll på alla. Därför är Wu-Tang-samlingar bra på många […][...]

Wu-Tang-klanens alla släpp skulle utan problem kunna vara en egen Jeopardy-kategori. Börjar man sedan blanda in alla klanmedlemmar som inte tillhör den inre cirkeln är vi uppe i två kategorier. Även om de på många sätt låtit lika varandra är det några solosläpp som varit snäppet vassare än de övriga. Dit räknar jag Method Mans […][...]