Nappy Roots har sedan första skivsläppet 2002 förädlat hiphopen med det allra finaste av country rap. På de två senaste plattorna har de med låtar som On My Way To GA, Small Town och Ride delat med sig av Kentucky för alla som vill lyssna. Jag älskar Nappy Roots för deras sympatiska röster, de som […][...]

Det kom mycket bra musik 2011, men min överkonsumtion lät mig inte njuta av den så mycket som jag borde ha gjort. Det känns riktigt sunkigt faktiskt, musik ska ju bara vara kul. Ett av mina mål det här året är att inte köpa fler skivor än vad jag kan lyssna på, något som jag […][...]

Det här är en lista över 2010 års tjugofem bästa skivor. Jag har lyssnat som fan, så det här stämmer bra. 24 av 25 finns i Spotify, och allting rekommenderas givetvis varmt! Jag har dessutom satt ihop en Spotify-playlist (lyssnas bäst med shuffle på) med en låt (den bästa) från varje skiva ur min lista, […][...]

The Humdinger, skivan Nappy Roots släppte innan denna, var i sina största stunder det bästa gruppen någonsin gjort. Dess helhetsintryck drogs dessvärre ned en del på grund av menlösa dängor som till exempel Pole Position. The Pursuit of Nappyness är bättre, för att den är jämnare. Den är oftast sådär lugn och skön, precis som […][...]

2010 har hittills handlat mycket om mixtapes. Det segas med albumsläppen. Visserligen har Freeway & Jake One, Meth, Ghost & Rae, Ludacris, Usher och Erykah Badu med flera kommit med nya album, men när man väntar på bomber som Reflection Eternal, Big Boi, Nappy Roots, Jeezy, The-Dream, Brandy, Rhymefest, Game, Ciara, T.I., Eminem och många […][...]

2010 ser ut att bli ett hyperintressant hiphopår för den amerikanska södern. T.I. är en fri man igen, och det lär inte dröja länge innan han är tillbaka med ett nytt släpp. Ludacris, Bun B och pojkarna från OutKast ska släppa skivor, och B.o.B är en av årets mest intressanta albumdebutanter. Det bästa hoppas jag […][...]

Årets första månad brukar vara långsam på de flesta fronter, men dagensskiva.coms redaktion gräver vidare. Här är våra favoriter och förhoppningar för januari. Nappy Roots Ride (singel) Första singeln från Nappy Roots kommande album är så grym. Det låter lika bra, eller bättre, som de bästa partierna på deras förra album (The Humdinger, från 2008). […][...]

Som så många andra hörde jag Cody ChesnuTT första gången på Phrenology när The Roots gav sig på hans The Seed. Att det dessutom råkar vara bästa spåret på skivan gjorde inte precis att jag fick mindre lust att kolla upp vem gästartisten egentligen var. Men Phrenology var däremot inte första gången jag stötte på […][...]

Jag har sagt det förut, men det är värt att upprepa: hiphop med rötterna söder om Mason-Dixon-linjen har något visst. Den är mer melodiös och mer lekfull. Fingrarna är begravda djupt ner i den organiska bomullsmyllan. Musiken är svettigare och intensivare. Gränsen mellan sång och rap suddas ut. Framförallt är det mer gospel. Banden till […][...]