Charles Bradleys liv är verkligen värt att läsa om. Att han 62 år gammal släpper sitt debutalbum verkar när man lyssnar på No Time for Dreaming inget annat än orimligt. Det borde rimligtvis vara ytterligare en i raden av de senaste årens framgångsrika nytändningar av gamla hjältar. Daptones Gabriel Roth hittade Bradley på en liten […][...]

Jag har sällan haft så svårt att välja ut årets låt som 2008, så när jag pekade ut Gnarls Barkleys Who’s Gonna Save My Soul var det lite uppgivet (och albumet var verkligen trist). Hade jag tänkt tanken ett varv till borde jag ha valt Ice Cube Gangsta Rap Made Me Do It. 2008 hade […][...]

Månaden oktober är till ända och det bjöds på en hel del. Världens finansmarknader barkade kollektivt åt skogen, sommartiden blev vintertid och på det småländska höglandet föll den första snön. Bland annat. Musikaliskt hände det också en hel del och nedan listar vi godbitarna. Beyoncé Single Ladies (Put A Ring On It) (låt) 18 november […][...]

Om du någon gång undrat över vart det tjocka blåset i Jay-Z:s Roc Boys (And the Winner Is) kommer ifrån har du redan hört Menahan Street Band. I nästan samma stund som de släppte Make the Road by Walking som b-sida till Charles Bradleys vokala tolkning, The Telephone Song, pekade Jigga ut den för Diddy […][...]