Mattias Alkberg AnarkistPå Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Graveyard Hisingen Blues Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över […][...]

Vånna inget Allvar Titelspåret från plattan som utan tvekan gått absolut varmast på skivtallriken det senaste halvåret är inget mindre än en klockren punkrockdänga med mycket hjärta och smärta. (Tomas Lundström) PJ Harvey The Last Living Rose Vi får se en soldats minnesbilder av det saknade hemlandet England. Men det är inte frågan om nationalistisk […][...]

Foto: David Lundmark. Dennis Lyxzén är en av Sveriges största musikprofiler. Från Umeås tidiga punkscen och vidare med dess flaggskepp Refused har han sedan uppbrottet med Refused 1998 fortsatt göra musik i olika konstellationer. Nu för tiden är han aktiv i AC4 och Invasionen, som släppte den hyllade plattan Saker som jag sagt till natten […][...]

Från att ha varit Sveriges bästa bevarade hemlighet har Scraps of Tape gjort sig ett namn både hemma i Sverige och utomlands. Senaste skivan Resident Flux har fått ett varmt mottagande och nästa år väntar turnéer i både Japan och Nordamerika. Gitarristen Jerker Kaj berättar för Dagens skiva om sitt musikår 2011, om sina förhoppningar […][...]

Förra året kom albumet Nu var det i alla fall så och i år släpptes ”minialbumet” Studio Möllan Sessions till en kör av hyllningar. Carl-Johan Lundgren berättar om Vit Päls 2011. Vilket är årets album? Mattias Alkberg. Visste vem han var men aldrig brytt mig. Anarkist slog ner som en bomb. Vad kommer du minnas […][...]

Videobilderna kommer från en film som heter Jag kom tvåa och handlar om Gisela Sundin. Regi: Clara Fröberg. I huvudrollen: Sanna Bråding. Foto: Martin Jenefeldt[...]

Med 2009 års Grand Letdown positionerade sig Scraps of Tape i spetsen av vad vi lite slarvigt kallar postrockgenren. Postrock eller inte, icke desto mindre var bandet att räkna med, en kraft i paritet med, säg, Explosions in the Sky. Med purfärska Resident Flux har man flyttat fram positionerna ytterligare. Det är en mer direkt […][...]

Att få musik att verkligen explodera är en svår konst. Ännu svårare är det att uppnå en explosion som är så välavvägd att låtkonstruktionen upprätthålls, att låten förblir en enhet. Det krävs att musikern är modig nog att pressa lyssnarens tålamod till bristningsgränsen, bygga upp så länge att vi nästan hunnit tappa hoppet om att […][...]

Det är en matig historia, Mattias Alkbergs nya. Det är på inga sätt någon lättuggad utgåva. Det är samtidigt, som titeln vill antyda, inte någon överdrivet politisk skiva bortsett från på det personliga planet. Det är framför allt en, ursäkta språket, jävligt bra skiva. På Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska […][...]

Anna Järvingen gör vad som faller henne in. Barfota i papprig kappa och dragandes i tröjan är hon på ett gott men lite lojt humör i Linnétältet, där solen letar sig in. Hon har ingen jättepublik men får som vanligt kontakt. Hon lyssnar på vad som händer ute i publiken och följer varje infall. Med […][...]