Lite slarvigt kan man dela in den samtida soulscenen i två delar. En ren och en skitig. På den rena planhalvan är R Kelly kung, på den skitiga kretsar det mesta runt producentkollektivet The Soulquarians. Båda lägren har sina respektive efterföljare, avlägsna sysslingar och skamlösa efterapare. Masayah placeras på den skitigare och mer organiska planhalvan […][...]

Läste i en av våra kvällstidningar att nya Kaah-singeln skulle låta mer D’Angelo och Prince och att det skulle vara hans bästa inspelning hittills. Det gjorde mig faktiskt lite nyfiken, trots min besvikelse över albumet ”Soulrebell”. Det var ju ungefär så jag ville att Kaah skulle våga låta istället för den söta svenska schlagersommarsoul han […][...]

S-K-I-V-B-O-L-A-G-S-P-R-O-D-U-K-T. Är nog inte helt ute och cyklar om jag tror att det omdömet fällts mer än en gång om Camilla Brinck. Företrädelsevis fällt av människor som lyssnar på ”bra” musik. Företrädelsevis med ordet ”jävla” framför. Och visst, hon har utrustats med producenter som förespås bli ”nästa stora grej” i Sverige och fått backning av […][...]