Fredrik Strage har en gång sagt att electroclash var musikjournalistmusik. Musik som hyllas överallt, men som inte en käft utanför kåren köper. Det ligger en hel del i det. Oavsett vad man må tycka om electroclash (allt från att det var ett skitkass genrenamn till att musiken bara är såååå 2002) så kom Felix da […][...]

Nu gissar jag bara, men jag tror att de tre ord som rubriken utgörs av fick rätt många att storma från datorn i panik, skrikande ”neej, neej, neej!” medan de försökte få huvudet att sluta göra en Linda Blair. Tre otäcka ord. Italiensk, plast, disco. Plast? Ja, inte i själen då, men väl i maskinerna […][...]