Tydligen är klubbiga beats det nya svarta på den amerikanska soulkartan. J*Davey fortsätter sin utveckling åt precis det hållet med nya Outta the Window och tar videon ut i öknen. Det försenad debutalbumet borde landa under våren, men eftersom det är ett storbolag inblandad kan man aldrig så noga veta. Vi tar en bonusvideo på […][...]

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med den här låten. Jag är glad att Kelis är tillbaka med ny musik. Texten och sången sitter där den ska. Däremot är jag långtifrån övertygad om musiken som ligger där bakom och marscherar. Samtidigt är videon något så ovanligt som en bildsättning som faktiskt förstärker låtens […][...]

När Pet Shop Boys släppte den andra delen i Disco-serien stod det en gång för alla klart – det där som alla som samlade Pet Shop Boys-singlar vetat i flera år. Chris Lowe och Neil Tennant var usla på att välja remixare. Det här var åtminstone sant under en stor del av det tidiga nittiotalet. […][...]

Jag hade väntat mig mycket från Larry Heards senaste släpp. Jag hade däremot inte väntat mig Kraftwerk. Okej. Det här var ju inte sant någonstans, egentligen. Jag hade inte alls väntat mig mycket. Jag hade väntat mig att Larry Heard skulle låta precis som han alltid gör: som Larry Heard. För även om Larry sedan […][...]

Schweiz. 03.46. Wuthering Heights en evighet från Kate Bush men samtidigt precis på samma vindpinade höjd, dränkt i dimma och vemod. Stråkar som knappt orkar lyfta sig över dimmbankarna. Stråkar som ekar djupt ner i dalarna och högt över bergstopparna till de pulserande ljuden av vemodiga leenden. Schweiz. 03.53. Fyror och fyror. Ett hus insvept […][...]

Norskt skatebårdande för andra gången på mindre än en vecka. Först genom remixen av Annies Two of Hearts och nu alltså med ett helt album. Att Annies tolva och Skatebårds andra album släpptes samma dag är säkerligen mest en slump, men det känns samtidigt som att det lika gärna hade kunnat vara synnerligen planerat. När […][...]

Ibland är det väldigt intressant att ha bakgrunden till ett musikaliskt verk. The ジブリ Set är exempelvis resultatet av ett antal stycken som förekommit i anime-filmer skapade av Studio Ghibli och som sedan remixats av Daishi Dance. Så nu vet ni det. Det här säger mig ungefär ingenting. Jag har väldigt dålig koll på anime […][...]

Det har snart gått sjutton år sedan Electribe 101 smulades sönder till ett flyende minne i musikhistoriens korridorer. Sjutton år sedan ett av världens allra, allra bästa album spelades in. Och sjutton år av jämförelser mellan Electribe 101 och allt som Billie Ray Martin gjort sedan dess. Visst. Även det som gruppens övriga fyra medlemmar […][...]

Jag är extremt dålig på att upptäcka nya artister via myspace. Upptäcka det som en gång i tiden kallades ”demoartister”, utan utgivna skivor. Även om gränsen mellan ”demoartist” och ”riktig artist” idag har i stort sett raderats ut, så kvarstår själva principen – och antalet namn i nybekantskapkolumnen som kommit in myspace-vägen är pinsamt få. […][...]

Paper Tigers kan ha varit det smartaste eller dummaste Sasu Ripatti gjort. Å ena sidan var det precis som behövdes efter makalösa The Present Lover för att sänka förväntningarna inför kommande släpp. Visa att Sasu iklädd sitt Luomo-alias faktiskt var mänsklig och kapabel att göra musik som inte var helt igenom överfantastisk. Att ta ner […][...]