Man sitter där i godan ro och lyssnar på något som känns som ett mellanalbum. Det där en artist spelar in innan de gått vidare, men nu mest trampar vidare i sin gamla form. Det är bra, men inte särskilt spännande. Och så får man plötsligt något helt annat. Det var något som var på […][...]

Jimmy Bussenius & skurklandet Spår noll Havet brinner Folkrock, visa och kanske klezmer i ett litet uppstudsigt tonfall. Officiell sajt Euros Childs Cheer Gone Wichita Recordings/Bonnier Amigo Folkpop. Lugnt och skönt. Officiell sajt Herman Düne Next Year in Zion City Slang/Bonnier Amigo Mera folkpop. Skäggigt och lurigt. Officiell sajt, Myspace Bloc Party Intimacy Wichita Recordings/Bonnier […][...]

Anledningen till att klezmer ofta förknippas med bröllop är att musiken i sig är en hel glädjefest. Trots att musikens ursprungsländer har levt i diktatur och krig lyckas musiken låta extremt livsbejakande. Energin från den rika musikhistorien genereras fullvärdigt i Den flygande bokrullen, kanske Sveriges bästa klezmerband. Den nya skivan Shuff! är en ren energispruta. […][...]

Annie Lennox Songs Of Mass Destruction RCA/Sony BMG Ett album med en touch av feminism om man får tro pressreleasen. Officiell sajt, Myspace Den flygande bokrullen Shuff! Arko Records/CDA Klezmer, grekisk, turkisk och romsk musik. Fem egna och tio traditionella spår. Officiell sajt, Myspace Jennie Abrahamson Lights How Sweet The Sound/Sony BMG Pop av den […][...]

När Oi Va Voi drar igång med Yuri, en sprudlande baktaktsstompig hyllning till kosmonaut Gagarin kryddad med balkanskt bleckblås, klingande mandoliner och vocodersång, infinner sig ett plötsligt behov av tokdans och vodkashots. Festmusik helt enkelt. Samtidigt väcks hoppet att bandets andra fullängdare ska visa sig vara samma fantasifulla kosmopolitiska jambalaya av musikstilar, galna infall och […][...]

Min skivsamling är internationell på ungefär alla sätt som går. Det är väl också ett av de främsta skälen att jag överhuvudtaget lyssnar på musik. Möjligheten att fylla min lägenhet med toner från alla världens kulturer, språk och hörn. Ja. Skitsnack förstås. Det vore ingen underdrift att säga att merparten av all musik jag lyssnar […][...]

Jag mötte döden i Arvika. En halvkulen regnig och solig dag under en festival. På eftermiddagen gick jag in i ett tält tillsammans med kanske ett tiotal andra frusna, bakfulla och trötta själar. Då går fem döda bröder från Schweiz upp på scenen och inleder en livgivande dödsmässa som någon timme senare intresserat ett par […][...]