Come here. Mörker och knaster. Piano och melodier som smulas sönder i korsdraget. Stråkar och det blåaste av blått. Maskinella hjärtslag och känslor som fastnar i sprickorna. Röster från en radioapparat som för alltid fastnat mellan två kanaler. Come. Here. Minimalistisk techno möter Chopin möter ekon av dub långt bort i fjärran. Fjäderlätta klockspel och […][...]

Balearica-retrovågen som svepte fram som mest för några år sedan kanske har tappat det mesta av sitt omedelbara momentum, men som med alla musikgenrer plockade den inte ner skylten helt och hållet bara för att månadssmakerna skiftade. En av dem som fortsätter traska längs med balearica-stigen är kanadensaren Michael Silver, som jag först stötte på […][...]

Som alla andra i redaktionen förmodligen också kommer att konstatera är det förstås fullständigt omöjligt att plocka ut de 50 album jag tyckte bäst om de senaste tio åren. Dessutom i rangordning. Kort sagt skulle rätt mycket kunna kastas om i den här listan. Framförallt ju längre ner vi kommer. Det finns säkert 50 kandidater […][...]

Det är år 2004. iPoden slår igenom, George W. Bush blir omvald och en kvarts miljon människor, däribland Nasum-sångaren Mieszko Talarczyk, omkommer i flodvågskatastrofen i Indiska oceanen. Hemma i Sverige följer vi Knutbyrättegången och ser Gyllene Tider spela för en sammanlagd halv miljon människor på landets alla fotbollsarenor. Med legender som Morrissey, Pixies och Mary […][...]

När omslaget till Osbornes självbetitlade album lyser upp vintermörkret från skärmen på min iPod är det minnet från en hel hög mer eller mindre lågbudgeterade science-fiction- och actionserier från det tidiga åttiotalet som rider på ljusvågorna. Men framförallt är det det ännu starkare minnet från otal timmars dataspelande på en ZX Sinclair Spectrum med stöttåliga […][...]

Efter att fullt rättmätigt ha blivit hyllad från alla upptänkliga håll för den häpnadsväckande debuten Handwriting försvann Connor Kirby-Long nästan lika fort som han dykt upp bort från rampljuset både bakom plyschiga djurmasker och genom mer eller mindre märkliga och ofokuserade liveframträdanden. De musikaliska livstecken som ändå kommit har bestått av den inte direkt inspirerade […][...]

De blir allt fler, debutanterna som helt solokvist snickrat ihop sina skivor hemma på kammaren. Ännu ett tillskott till den allt mer växande skaran är Daniel James som döljer sig bakom artistnamnet Canon Blue. Efter att i ett par år rest runt och bland annat tillbringat en tid i Storbritannien har han nu landat och […][...]

Det märktes att Arvikafestivalen, precis som årets upplaga av Hultsfred, fegkörde rätt hårt på de stora banden. En fegkörning som ju trots allt är helt rätt väg att gå, rent ekonomiskt sett. Av de elva banden på största scenen Vintergatan är sju svenska. Och de flesta av dem platsar på vilken bred stadsfestival som helst. […][...]

Torsdagen kom ju i princip helt och hållet handla om en enda grupp: festivalens huvudbokning New Order. Jag hann med halva spelningen med Slagsmålsklubben som lät riktigt trevliga och som framförallt sparkade igång Arvikafestivalen 2005 med den äran, sväng och peppad publik. En av festivalens på pappret mest intressanta spelningar följde strax efter när Khonnor […][...]

Stina Nordenstam ”The World Is Saved” [A Walk in the Park/V2] Kanye West ”College Dropout” [Roc-a-fella Records/Universal] Marit Bergman ”Baby Dry Your Eye” [RCA/BMG] Khonnor ”Handwriting” [Type/dotshop.se] The Soundtrack of Our Lives ”Origin vol. 1” [Warner] Björk ”Medúlla” [One Little Indian/Universal] The Tiny ”Close Enough” [Det ær mine/V2] The Hives ”Tyrannosaurus Hives” [Polydor/Universal] Air ”Talkie […][...]