Man kunde skönja varthän det skulle barka på spåret America på förra Last Days of April-albumet Gooey – en slags förfinad americana kryddad med snygga gitarrhookar. Där 2010 års album, bara där en anmärkningvärt kort tid mellan LDOA-skivorna, bitvis innehöll flörtar till FM-rock och en mer akustisk ljudbild sluter 79 cirkeln. Här går Karl Larsson […][...]

Tre år efter senaste släppet Might as Well Live släpptes så i år Gooey, Last Days of Aprils sjunde skiva i fullängdsformatet. Bandet, som i mångt och mycket är synonymt med Sigtunasonen Karl Larsson, visade upp en mer finstämd sida som imponerade på tillnärmelsevis samtliga ur recensentkåren. Jonas Appelqvist skrev så här i oktober: Idag […][...]

Det är i detaljerna helheten sitter. Karl Larsson har förstått just det och det är något han förespråkat på en mängd skivor som Last Days of April genom åren. För det ska påpekas; det har alltid funnits en röd tråd hos LDOA och den kan härröras till ett territorium som kan tillskrivas The Promise Ring […][...]

Per Nordmark, med förflutet i bland annat Fireside, ettårsprojektet Hets!, som trummis för Christian Kjellvander och Britta Persson, har under psudonymen Bad Hands samlat delar ur artist-Sverige och spelat in en samling låtar. Låtar som i november kommer släppas via NONS. Låt- och gästlista lyder som följer: Black and White m. Linnea Jönsson (från Those […][...]

Efter en lyckad Amerikasväng som förband till The Lemonheads släpps nu fem låtar från Last Days of Aprils senaste skiva, Might as well live, som remixade versioner och det är inga mindre än Monster & Maskiner som ligger bakom. Karl Larssons redan ypperliga låtar framhävs ytterligare i denna elektroniska uniform. Bandets skivbolag Bad Taste Records […][...]

Med ”Ascend to the Stars” har Last Days of April tagit ett steg tillbaka från den mer storslagna Angel Youth. Bandet har tillsammans med Per Gunnerfeldt som även producerade föregångaren skalat bort mycket av de stora ljudbilder som fanns där. Stråkarna lyser med sin frånvaro och stämningen är inte lika melankolisk. Det finns fortfarande mer […][...]