Julskivor följer en helt annan logik än sådana som släpps under andra tider av året. Till exempel får de ett nytt bäst före-datum i december varje år. Så istället för att besvära er med årets bottennapp som landat på mitt skrivbord (Billy Idol, Enya och så vidare) plockar jag fram fjolårets överlevare. Reverend Horton Heat […][...]

Min biff med julmusiken handlar i grund och botten om Phil Spectors glada bjällerklangsvägg av julljud. Destillaten av Spectors ljud har blivit julens signatur. Det är hans ljud som färgat varuhusmuzaken. Det är väl egentligen inte hans fel, men ändå. Goda vänner som känner min aversion gör tappra försök att övertyga mig om julmusikens storhet […][...]

Jag har aldrig fattat varför så många vill höra dålig musik just under julen. Senast häromdagen kom ett oväntat önskemål om juste ”dans runt granen”-musik med ”dragspel och prylar”. Lika snabbt började någon yra om Phil Spector. Honom gjorde jag upp med förra året. Dags för en sann hjälte att möta ättestupan i år. Tänkte […][...]

Med en dåres envishet kommer jag att fortsätta hävda att det inte finns några bra julskivor. ”Phil Spectors julskiva är bra”, kommer någon att svara. Nej, det är den inte. För att gilla julskivor måste man gilla låtarna och jag gillar verkligen inte ”Frosty the Snowman” och ”Rudolf the Red Nose Reindeer”. Det spelar ingen […][...]