Om man jämför Joey Burns och John Convertinos tidiga album och projekt med vänner som Howe Gelb med Calexicos senare album så är det, förutom det musikaliska, ljudmässigt en enorm skillnad. Calexico har blivit ett band som värnar om ljudet. Det låter slickt både på skiva och live. Och trots att de aldrig håller tillbaka […][...]

I den korta film som ANTI lade upp på nätet strax innan albumsläppet sitter Neko Case i sin lada och lyssnar på grodorna utanför genom brädspringorna. Hon gillar när ljudet sipprar in i inspelningen som pågår i ladan, där pianon står på rad. Hon gillar ljudet så mycket att sista spåret på Middle Cyclone består […][...]

Joey Burns i Calexico på Nalen, 25 oktober 2008. Bild: Pär Kjellén, rockfoto.nu Oktoberregnet öser ner utanför när Joey Burns, sångare, gitarrist och låtskrivare i Calexico kryper upp i en av de röda plyschsofforna i Vegas foajé. Hes och trött men på gott humör. Det är några timmar kvar till spelningen i Köpenhamn som är […][...]

Till en början känns Carried to Dust lågmäld och dammig. Det föreligger en risk att den kommer stå lika mycket på hyllan som Garden Ruin, som när man tittar i backspegeln inte var alls så stark som jag gärna ville tro. Efter hand inser jag dock vilken jävla fullträff albumet är. Om Garden Ruin var […][...]

De sånger som Henning Wandhoff skrivit till albumet ”When The Air Is Bright They Shine” tar inte över rummet utan lägger sig som en bakgrund till kaffedrickande och fotoalbumsbläddrande, med soliga melodier strömmande ur högtalarna. Henning Wandhoff, som startade Mountaineer som ett soloprojekt, har en röst så nära Kurt Wagners att melodierna, som tangerar Lambchops, […][...]

Bland murgrönelindade mickstativ och framför en backdrop som ständigt skiftar färg och motiv står Joey Burns tillsammans med Sam Beam och framför ”Red Dust” från Calexicos och Iron & Wines gemensamma släpp ”In the Reins”. Iron & Wine inledde konserten i Göteborg i tisdags med sina stillsamma treackordsballader ackompanjerad av ett blygt band. Satsningen till […][...]