Det är svårt att som recensent ställa in öronen för en skiva som man längtat efter, som gång på gång blivit uppskjuten men som till slut, när hoppet började sina, äntligen släpps på riktigt. Samtidigt som man bara vill älska den hejdlöst, är rädd för ett misslyckande och att ens känslor när man lyssnar på […][...]

Det är svårt att höra vad Johan Duncanson sjunger. Jag tror inte vi ska skylla det på sluddrande, utan mer på att musiken tar över och hans röst ligger långt bak bland alla trolska syntslingor. Ja, kanske lite på sluddrande också. Hur som helst förstod jag inte, förrän jag läste texten, att förstasingeln från albumet […][...]

Innan den här recensionen blev till hade jag gripits av den vanliga skivhögsångesten. Den som drabbar en recensent som har för mycket, eller för lite, skivor att välja mellan, och som inte har en aning om vad hon eller han ska skriva om. Rådvill som jag var gluttade jag in på dagensskiva.coms arkiv, för att […][...]