Den allra första gången jag åkte till Småland och Hultsfredsfestivalen spelade ett finskt band som hette Jimi Tenor & His Shamans på en liten scen som låg ungefär där den näst största ligger idag. Det var en varm och solig tidig eftermiddag och finnarna bjöd upp till dans laddade med allsköns blåsinstrument kopplade till dammsugare […][...]

Från den finska vänsterkanten kommer äkta paret Jimi Tenor och Nicole Willis med en samling låtar som åker ljudkana mellan 80-talets soul och 90/00-talets brutna jazz (dessutom med en helt oväntad mellanlandning smack bom mitt i 60-talets stötigaste JB-funksoul). Jag har lite svårt för den halva av skivan som låter som om den vore inspelad […][...]

Inte en rockopera den här gången, som på Stjärn-Jerry och Evas story. Mer reportage från verkligheten, eller kanske inte. Mer som en dokusåpa. Fast med mening och ett syfte. Doktor Kosmos går i Bredängs centrum och läser reklamskyltarna utanför livsmedelsbutiken. Doktor Kosmos träffar frun till en gammal vän. Det känns som verkligheten, men inte riktigt. […][...]

”If you got this record for free, think about whether you deserve it. Somehow I doubt it.” Detta citat kommer från Chilly Gonzales cd-konvolut och gjorde mig en smula nervös till en början. – Jag kommer alltså inte fatta ett dugg av musiken, var min tanke. Han är säkert en sån där svår människa som […][...]