Efter Roky Ericksons kärleksfulla samarbete med Okkervil River behövdes en paus innan His Greatest Misses. Däremellan klämde dessutom Daniel Johnston in beam Me Up!. Tre album som cirkulerar kring samma grånade piano. Egentligten är det Robert Wyatts album som ligger i mitten, mellan den skäggige fadern och den nervösa modern. His Greatest Misses är progressiva […][...]

Brittiske Markland Starkies tredje fullängdare på fem år är en snudd på högtravande företeelse av den typ av musik som nästan enbart existerar i Storbritannien. Det är en korsning mellan singer/songwriter och pop som så tydligt är ett soloprojekt och ung allvarlig man. En folkhistoria som ekar genom musiken. Det är välutrustad hemmastudio och tystlåtna […][...]

Let’s Get Out of This Country slog ner storsläggan över älskare av skotsk pop för tre år sedan. Camera Obscuras tredje album var ett genombrott av sällan skådat slag och känns fortfarande aktuellt och lika jävla älskat som då. Går det tre månader utan att du hört Lloyd, I’m Ready to Be Heartbroken har du […][...]

Det var ett par månader sen. ”Key of C” snurrade och snön smälte så sakta. Jag tog fram cykeln och såg solen för första gången på ett halvår. Småfalska körer. Instrumentala stycken i slingor mellan vattenpussarna. Fräknar i farstun. ”Turn your frown into a smile…” Jim Noir hade vett att släppa sitt debutalbum i slutet […][...]

Bland murgrönelindade mickstativ och framför en backdrop som ständigt skiftar färg och motiv står Joey Burns tillsammans med Sam Beam och framför ”Red Dust” från Calexicos och Iron & Wines gemensamma släpp ”In the Reins”. Iron & Wine inledde konserten i Göteborg i tisdags med sina stillsamma treackordsballader ackompanjerad av ett blygt band. Satsningen till […][...]