De finns där, vare sig man vill eller inte. Fördomarna. När Deadmau5 2006 rullade ut sin Faxing Berlin visste han nog inte vad det var han satte igång. Mötet mellan progressiv house och den poppigaste av meloditrance var egentligen inte ett jättesteg åt något håll, men samtidigt blev det ändå något nytt. Framförallt blev det en [...]

Nej. Ni läser inte fel. Jag har inte skrivit fel. Det är helt enkelt bara jag som jobbar ikapp. Vi har hunnit mer än halvvägs på det här året, vilket betyder att det snart är dags att börja summerande. Som att lista 100 fantastiska låtar från det gångna året. En Ola-tradition sedan 2006. Fast en tradition [...]

Pop the Glock är fantastisk. Helt igenom fantastisk. När Pop the Glock dök upp 2006 lät den inte som något som någon hade gjort tidigare. Det var stenhård antihiphop i samma stall som Ying Yang Twins Wait (The Whisper Song), med Uffie i en maskinduett med sig själv omgiven av pistolskott. “Uffie’s banging” var bara förnamnet. Så här [...]

Studsande housebeat. Vackert vemodiga stråkar. Strawberry Rainbow. Klart att det är japansk soulhouse med en sån titel. Vad annars? När de värsta fördomarna lagts åt sidan – fördomar som målar alla tankar på japansk populärmusik i mangafärger med Hello Kitty-attityd – är det bara att konstatera att japanerna i princip är bäst på att förvalta New Jerseys [...]

Jag säger som Homer Simpson: You say that so often that it’s lost all meaning. King Britt släpper i och med The Intricate Beauty enligt egen utsago sitt sista album med ”vanlig” dansmusik. Hädanefter är det betydligt mer experimentella elektroniska tongångar som ska gälla, tydligen. ”Jaja”, är min första tanke. Det har vi hört många gånger förr. [...]

När det handlar om Kylie, ja eller för den delen vilken som helst av popsystrarna Minogue, så behövs det inte särskilt mycket för att göra min dag. Kylie släpper nytt. Så var vi hemma. Under Kylies musikaliska karriär (som faktiskt är snudd på lika lång som Madonnas, även om det sällan känns så) har det förstås alltid [...]

Efter att på förra årets Arvikafestival ha sett James Yuill förpassa sin akustiska gitarr till bakgrunden för att istället helhjärtat ratta fram bröstbultande effekter och rytmer är det ingen direkt chock att Movement In A Storm är mer fokuserad åt den delen av hans musik. Inget jättekliv kanske men där effekterna och beatsen på debuten [...]

Det känns som att Faithless funnits med oss sedan dansmusikens begynnelse. Som att de alltid funnits där. Nu är det ju självklart inte så, men när jag skulle börja skriva den här recensionen insåg jag att det faktiskt finns en parallell mellan Faithless och gårdagens recension, Maries text om Robyns senaste album. Båda två släppte sina [...]

Nytt album från Robyn. Det femte i ordningen. 2010 verkar bli året när vi inte bara får ett album från Robyn, utan tre. Den första har rätt unisont hyllats. Sannolikt kommer liknande tongångar höras när del två och tre i Body Talk-serien når oss. Det är bra. Det förtjänar hon. Robyn är en av vårt lands [...]

Femton år och sju album har hunnit passera sedan The Chemical Brothers vräkte sig in på den musikaliska scenen med sitt debutalbum Exit Planet Dust. Albumet som inte bara markerade slutet på en namnera (The Dust Brothers) utan som också på knuffade fram Tom Rowlands och Ed Simons längst fram på scenen. Ja, eller, de [...]