Kimya Dawson är en sån där person som sjunger utan att andas. Hon sprutar ur sig de allra banalaste historier i en rasande fart. Det passerar ingen tid mellan att tanken dyker upp i hjärnan och den passerar läpparna i form av enkla sånger. Som en person som pratar för mycket i fel sammanhang. ”Remember […][...]

Jag har inte lyssnat på St. Thomas sen ”I'm Coming Home”. Den är så enkel och skruvad i sin falsettsång att den blir hemtrevlig. Men trots korgossesvänget på ”Take a Dance With Me” och ”Oh I Have Left the Ground” kändes det som Thomas Hansen inte passade in nånstans förutom på hyllan. De söta texterna […][...]

De kamelliknande bröderna David-Ivar och André Herman Düne släppte för tre år sen, tillsammans med trummisen Neman, det underbara albumet ”Mas Cambios”. Den lediga antifolkpopen med rötter i Frankrike, Schweiz och Sverige passerade hyfsat obemärkt. Sedan ”Mas Cambios” har gruppen knappast levt på pucklarna utan agerat kompband på kanadensiska Julie Doirons ”Goodnight Nobody” och spelat […][...]