Ett år skiljer två av de artister jag håller allra närmast hjärtat: Kate Bush och Helen Folasade Adu, rösten i Sade. Men det är inte bara åldern, eller det faktum att de båda skapat några av 1900-talets bästa låtar, som förenar de två. Det är också två artister som inte haft särskilt bråttom att ge […][...]

Om mindre än ett dygn är det dags. Visserligen känns Globen fel på så många sätt. Det här är en konsert för Cirkus. En konsert där det inte finns en hockeyarena i vägen för känslorna. Men ändå. Sade. Senast hon var här var arton år sedan. Då missade jag henne. Och hennes bandkollegor. I morgon […][...]

2010. Första Sade-albumet på ett decennium. Klart det krävdes en Sade-special med genomgång av alla albumen. Den växte av sig själv och kom att omfatta även några Sade-närliggande projekt. Här hittar du alla delarna i specialen (inklusive några recensioner som skrevs tidigare), inklusive en Spotify-lista med de bästa Sade-låtarna: 26 år, 26 låtar. Under resans […][...]

Ryktena om Sades första album sedan 2000 års Lovers Rock började sprida sig redan 2008. Men det var först när en kommentar om skivan från Maxwell dök upp i maj 2009 som förväntningarna började bli sådär jobbiga: ”Trust me, it’s so monolithic it’ll shake you in your shoes!” Trust me, it’s so monolithic it’ll shake […][...]

I glappet mellan Sades båda album Love Deluxe och Lovers Rock låg Stuart Matthewman, en fjärdedel av gruppen, inte på latsidan. Tvärtom var han en av nyckelspelarna i att bygga upp soulsångaren Maxwells karriär genom sin medverkan på både Maxwell’s Urban Hang Suite och uppföljaren Embrya. Han gav också ut albumet Sweetback tillsammans med de […][...]

När Sweetback släppte sin debut 1996 var det ett album vars stora styrka – och svaghet – var att det var ett album med ”de andra tre” gruppmedlemmarna i Sade: Stuart Matthewman, Andrew Hale och Paul S. Denman. Kort sagt: musikerna snarare än sångaren. Det här märktes i och med att det till stora delar […][...]

Åtta år hade hunnit gå sedan Lovers Rock. Sade själv hade hunnit få barn, Stuart Matthewman hade arbetat med Maxwell på Maxwell’s Urban Hang Suite och uppföljaren Embrya och Stuart, Paul S. Denman och Andrew Hale stillade skivsläppsabstinensten genom att ge ut ett album utan gruppens sångerska – då under namnet Sweetback. Åtta år. I […][...]

If you know Sade, then you know that Sweetback is responsible for her music being her backup band. Det här konstateras i en användarkommentar till Sweetback på (dans)musikdiskografisidan discogs.com. På sångerskan Sades wikipedia-sida konstateras att she is the most successful solo female artist in British history. Soloartist. Backupband. Det är ju så merparten av världen […][...]

Sista spåret på Sades tredje album Stronger Than Pride är egentligen en parentes, framförallt där den ligger efter hjärtskärande Never Thought I’d See the Day. Siempre Hay Esperanza är trots allt en Sade-låt utan Sade. En instrumentallåt som hanteras av de andra tre medlemmarna Stuart Matthewman, Andrew Hale och Paul S. Denman. Men trots att […][...]

Smooth Operator, Is It a Crime, The Sweetest Taboo, No Ordinary Love och By Your Side. Varje gång Sade de fem första gångerna släppte ett album så fanns där någon eller några låtar som kommit att bli klassiker som hängt kvar trots trendsvängningar, definitivt bland spellistemakarna hos nattradiosändningar och reklamkanaler av det mer tillbakalutade musikslaget. […][...]