En av de mer ledsamma stunderna under jazzfestivalen i Stockholm förra veckan var när jag fick se en av mina gamla hjältar på darrande ben gå runt på området. Att han senare levererade en konsert vars enda förtjänst var att leverera helgens högsta volym, tja det var inte direkt roligare. Det gjorde ont i bröstet […][...]

Stockholm Jazz Fest levde även i år upp till sin höga standard. Och med den nya stora satsningen som gav fler festivaldagar och en otrolig line-up med artister till och med bättre än så. Publiken, arrangörerna och stämningen var lika trevlig som alltid. Artisterna var glada och bjöd mycket på sig själva under sina spelningar, […][...]

Jag vet inte hur många dagar det var sedan. Men jag fick äntligen sova ut innan det var dags att på lördag förmiddag, efter en brakfrukost och lätt utmattning efter lägenhetsmöblering vid Skanstull, stressa bort till Skeppsholmen för att börja dagen med Patrik Hambergs lilla älskling Meshell Ndegeocello. Och visst är hon cool, precis som […][...]

Clin d’oeil är en sån där skiva som ligger precis precis på gränsen till fantastiskt bra. Och det är fruktansvärt frustrerande. Jazz Liberatorz är DJ Damage, Dusty och Madhi från Meaux i Frankrike. De har gjort musik ihop länge, men Clin d’oeil är deras debutskiva. De lånar ihop massor av cool jazz, marinerar det med […][...]

”It's mostly tha voice” konstaterade Gifted Unlimited Rhymes Universal på 1994 års ”Hard to Earn”. Skitsnack, förstås. För hur mycket jag än gillar Gurus gatusmarta texter och hans lojt jazziga och raspigt monotona rappande (vi snackar topp tio på Olas egen rappare-o-meter), så är det helt enkelt inte sant. Kolla bara in Gurus halvlyckade soloprojekt. […][...]

Guru återvänder till underjorden. Ungefär så presenteras den här skivan. Som ett nytt projekt för de riktiga headsen. En chans att göra något utan pressen att sälja. Eller snarare, utan pressen att leva upp till förväntningarna som ligger i namnen Gang Starr och Jazzmatazz om man för tillfället är lagd åt det elakare hållet. Jag […][...]

Första gången jag hörde Cooly’s Hot-Box var på den briljanta Roger Sanchez-singeln I Never Knew. Vemodig house när den är som bäst. Då sjöng de bara. Nu kommer första egna skivan. Och det är väl egentligen bara sången som förenar I Never Knew med Take It. Nu är det organisk, funkig soul som gäller. Cooly’s […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

Bumpy Knuckles, D&D All Stars, Big Daddy Kane, Sadat X, Guru, GZA, RZA, Grand Puba, Pharoahe Monch och KRS-ONE. Dessutom produktionsinsatser av DJ Premier, Beatminerz och Lord Jamar. Och ett första spår som är en riktigt scratchorgie med scratch hugget ur sten. Helt briljant. Samlingen Fatbeats Compilation volume one är ett riktigt tungviktarmöte i hiphopland. […][...]