Go Betty Go kan placeras i trakterna kring SoCal-punk och annan poppunk. Influenser av såväl Green Day och No Doubt dyker upp på de dryga trettio minuterna skivan varar, men kvartetten har ändå hittat sin egen nisch. Det ska väl tilläggas att bandet inte direkt revolutionerar musikhistorien genom debuten ”Nothing is More”, men de har […][...]

Vore det inte för de där två punkoperorna ”Jesus of Suburbia” och ”Homecoming” hade det här kunnat vara en riktigt trevlig liten skiva. Singlarna har du redan hört och de håller som bekant gammal god klass. Mycket går på tomgång. Kanske är jag reaktionär när jag begär att Green Day skola blifva vid sin poppunkläst, […][...]

Första gången jag lyssnade på den här skivan hade jag precis satt mig på bussen på väg mot jobbet. Jag hann lyssna på den tre gånger innan jag kom fram. Under den där första dagen lyssnade jag på den åtminstone åtta gånger. Innan jag hann skriva klart det där hade jag hunnit lyssna halvvägs genom […][...]

De har gjort mer än 600 spelningar tillsammans. Över hela världen. De har sålt 1,5 miljoner skivor. Men de har varken stjärnstatus eller speciellt mycket cred här hemma i Sverige. Något som örebroarna i Millencolin säkert är ganska nöjda med. Home from Home är bandets femte studioalbum sedan bildandet för tio år sedan. Producerat av […][...]

Aldrig tidigare har jag känt mig lika mycket som målgruppen som när Green Days ”International Superhits” landade i min hand. 21 låtar. Jag kunde nynna nästan allihop bara genom att läsa titlarna, men hade bara fem av låtarna i min skivsamling. Snacka om fullträff. Green Day är på många sätt trallpunkens kommersiella fäder. Inte så […][...]