En av årets absolut mest försnackade skivor, ända sedan den utannonserades under sommaren 2009, är utan tvekan Method Man, Raekwon och Ghostface gemensamma projekt. Något som på pappret borde betyda ett av årets bästa album. Men behöver det verkligen bli succé när klanens tre bästa rappare går ihop för gemensam sak? Det låter som vanligt […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår, samtidigt som det har gått 20 år sedan RZA från Wu-Tang Clan började sin producent och rapkarriär. Det är dags att lyfta fram hiphopens stora producenter på dagensskiva.com. Detta gör jag parallellt med Olas fina lista med Premiers 30 bästa produktioner. #19 GZA – 4th Chamber (Liquid Swords, 1995) Liquid […][...]

Det eminenta SR-programmet P3 Hiphop hade för inte så längesedan ett avsnitt som ställde Redman och Method Man mot varandra. Samtidigt kunde lyssnarna rösta på vem de personligen tyckte var bäst. Självklart hade lyssnarna fel i frågan då Method Man vann. För alla vet att Redman är en bättre rappare och artist, för att inte […][...]

Om du tycker att Parliament-Funkadelic-familjeträdet är snårigt är det ingenting mot August Darnells. De färgglada discodrinkarnas stormästare och hans lika vilt sprakande kumpaners musik gick in i och ut ur varandras liv på ett vis som lär krävas ytterligare en handfull volymer innan vi kommer i närheten av en någorlunda representativ bild. Egentligen kan jag […][...]

Som jag har väntat. När Shoomp och Much More började cirkulera förra året sprang jag omkring i små glädjeturer på väggarna hemma i lägenheten. Här skulle jag kunna ha en alldeles för lång utläggning om varför De La Soul är ett av de bästa hiphop-band världen skådat, men jag nöjer mig med att konstatera att […][...]

Jag är lite kluven inför den här samlingen från en av medlemmarna i Wu-Tang-klanen. Å ena sidan går det att plocka drösvis med fantastisk musik från de tidiga Wu-åren. Men eftersom klanen fullkomligt sprutat ur sig material under nittiotalet är det inte helt lätt att hålla koll på alla. Därför är Wu-Tang-samlingar bra på många […][...]

Få artister har misslyckats så kapitalt som Wu-Tang Clan med att knåpa ihop en uppföljare till ett klassisk album. Den banbrytande skräckfilmstrippen på Enter The Wu-Tang (36 Chambers) förbyttes mot en reklamjippodubbel som jag verkligen försöker glömma. The W var en rejäl uppryckning, men det har i ärlighetens namn varit roligare när klanmedlemmarna släppt ifrån […][...]