George Clintons solotrea går kanske inte till historien som hans största stund. Året är 1985 och det är ett tag sedan han ledde funkutvecklingen. Den rollen har en kort kille från Minneapolis haft sedan en tid tillbaka. Visst märks det på produktionen här. För trots att musikerlistan är sedvanligt milslång och innehåller så gott som […][...]

Det är i hi-haten det ligger. Den tydligaste skillnaden. Den väsande och den hamrande hi-haten. Eller om man så vill: skillnaden mellan The Windy City och The Motor City. Det var ju i de här städerna som den moderna dansmusiken föddes. New Yorks disco uppdaterad till ett nytt årtionde. Chicagos house. Detroits techno. En världsomspännande […][...]

90 minuter live. Inspelat i Holland 1985. GC glad som en lax. Det här vill du se. YouTube har den goda skiten[...]

Bootsy Collins kommer till Sverige för att spela sitt eget material. Det hör inte till vanligheterna. Till skillnad från nestorn George Clinton och hans p-funkcirkus har Bootsy turnérat sparsamt de senaste 15 åren. Och när han var här senast var det för att hylla James Brown. Jag är obeskrivligt peppad. För er som inte riktigt […][...]

Jag ställer inga krav på att Bootsy Collins år 2011 ska leverera ett album som skakar om mig på riktigt. Det räcker gott och väl att han släpper något som inte får mig att plocka fram den största fluffiga skämskudden. Det allra viktigaste med ett nytt släpp från funkhistoriens viktigaste basist är att det öppnar […][...]

När jag efter sisådär tre års väntan äntligen får sätta på mig hörlurarna och låta Big Boi:s efterlängtade album Sir Lucious Left Foot… The Son of Chico Dusty träffa trumhinnorna handlar upplevelsen nästan lika mycket om det jag får höra som om det jag inte får höra. Efter en lång strid med sitt gamla, och […][...]

När Shafiq Husayn från Sa-Ra Creative Partners släpper sin solodebut är min förväntnigar uppskruvade till max. Skivorna med trion Sa-Ra och den tunga insatsen i arbetet med Erykah Badu:s New Amerykah-svit förpliktigar. På Shafiq En A-Free-Ka (en ordlek med Shaft in Africa som utgångspunkt syftande vidare mot den fria inställningen till musiken) gräver han sig […][...]

De första tre albumen Funkadelic spelade in under perioden 1970-71 med Bernie Worrell och kanske framför allt Eddie Hazel som George Clintons främsta kreativa partners är nödvändig lyssning för alla som någon gång sagt att hän gillar psykedelisk rock, soul eller funk. Det tredje och sista albumet i sviten, Maggot Brain, är den här upplagan […][...]

George Clintons näsa blir bara längre och längre. Den här gången drar han med sig bland andra Sly Stone, El Debarge, RZA, Carlos Santana och Red Hot Chili Peppers ner i smutsen. Nu kan man för all del hävda att en del av dem redan krälat i den ofunkiga sörjan länge och väl, men inte […][...]

”Det låter ju inte speciellt bra när du berättar om det.” Orden är min sambos. Jag har precis återberättat kvällen med Bootsy Collins hyllning till James Brown på Berns i Stockholm. För den som inte är ett fanatiskt Bootsy-fan eller James Brown-dito (eller som jag både och) kanske det inte verkar så imponerande. För mig […][...]