Nu när vi snart slutar skriva 2009 i kalendrarna tänkte jag passa på att fira ett musikjubileum som aldrig riktigt fått det utrymme det borde i år. 2009 fyller ju nämligen hiphopen 30 skivår. Det var ju då som Sugarhill Gang gav världen den första rapsingeln med Rapper’s Delight. Ja, eller om det var Fatback […][...]

En av de mer ledsamma stunderna under jazzfestivalen i Stockholm förra veckan var när jag fick se en av mina gamla hjältar på darrande ben gå runt på området. Att han senare levererade en konsert vars enda förtjänst var att leverera helgens högsta volym, tja det var inte direkt roligare. Det gjorde ont i bröstet […][...]

Jag vet inte hur många dagar det var sedan. Men jag fick äntligen sova ut innan det var dags att på lördag förmiddag, efter en brakfrukost och lätt utmattning efter lägenhetsmöblering vid Skanstull, stressa bort till Skeppsholmen för att börja dagen med Patrik Hambergs lilla älskling Meshell Ndegeocello. Och visst är hon cool, precis som […][...]

Jag kommer faktiskt ihåg det exakta ögonblicket när jag upptäckte Mos Def för första gången. Jag satt på en gammal sketen dator på tekniklektionen i skolan och laddade ner Gang Starr-låtar och på ren slump råkade jag ladda ner Thieves in the Night med Blackstar. Personligen föll jag direkt för soundet och skivan har sedan […][...]

För drygt två veckor sedan startades en av många ”lista de 100 bästa”-listorna som passerat revy i dagensskivas forum sedan starten. Den här gången handlade det om Bra samplingar i bra låtar, särskilt med fokus på soul, funk, disco och hiphop. Det fick mig, förutom nöjet att åter stifta bekantskap med mycket musik man snudd […][...]

Hiphopen och jag har glidit isär lite senaste åren. Periodare som jag är växlar mitt musiklyssnande över tid, utan att det egentligen finns någon medveten rörelse eller tanke med mina förflyttningar i sidled eller tidsresemässigt bakåt. Under större delen av nittiotalet och en bra bit in på tvåtusentalet spelade hiphopen en stor roll. Sedan några […][...]

Den kvartersstolta och alltid lika socialmedvetna Stockholmsduon är tillbaka med sin tredje skiva i ordningen. Fjärde Världen är en grupp som alltid haft en självklar plats bland svenska hiphopare sedan dokumentären Mer än Musiken. Med klassiker som Brödraskap i ryggsäcken tillsammans med sprayburkarna har de alltid stått för en historiemedveten hiphop. Den här gången har […][...]

Jag skulle egentligen inte ha skrivit om den här skivan till idag. Vi kan väl börja där. Egentligen hade jag till hälften skrivit färdigt en text om en helt annan skiva. Men så fick min dator för sig att packa ihop och vägra starta. Till dess att jag får igång den igen ligger alltså den […][...]

Det känns på sätt och vis nedvärderande att kalla Soul Supreme för en uppstickare bland svenska hiphop-producenter när man tittar på hans meritlista. Det finns inte många som kan matcha den. Och då har han ändå inte hållit på särskilt länge. Han pressar ut souldränkta beat som lägger sig någonstans i närheten av Kanye Wests […][...]

För ett tag sen drabbades jag av panik. Jag var helt säker på att jag missat massor av grym hiphop som släppts på den här sidan millennieskiftet. Jag kände mig utanför. Starten på en djup hiphopperiod hade inletts. Så jag skickade ett mejl till Ola och bad honom skicka mig en lista med de tio […][...]