Titeln ljuger. Eller den är åtminstone lite missvisande. Sophie Zelmanis fjärde platta är inte direkt fullmatad med låtar som framkallar utbrott i form av spontan hyllningssång eller hotfullt svängande höfter. Fast om man med sång och dans menar hennes vanliga, värmande viskningar och vaggande ballder så är döpningen klockren. Kort och gott: Sophie låter som […][...]

När Freddie Wadling släppte sin förra skiva ”Skivor till kaffet” skrev Fredrik Welander: ”Snälla Freddie Wadling, fortsätt med det som gjort att vi uppskattar dig. Vidareutveckla Fläskkvartetten och andra spännande projekt, men fortsätt inte på det här spåret.” Det var inget gott omdöme, men till viss del stämde det om ”Skivor till kaffet”. Wadlings nya […][...]

Firesides andra album ”Do Not Tailgate” slog hårt rakt in i hjärtat. Det var ett verk av skrikande ångest och förtvivlan. Pulveriserad kärlek och krossade hjärtan. Ilska och uppgivenhet i dess allra mest förbannade form. Året var 1995. Fireside fick en grammis, turnerade mycket, fick Rick Rubin att gråta och stod förmodligen på toppen av […][...]

Tillbaks på ruta ett igen. Orden är Tomas Öbergs och de träffar i fallet Fleshquartet ovanligt rätt. Kvartetten som sällan varit just en kvartett har återigen bytt skepnad. Denna gång till ursprunget som instrumentalorkester. Freddie Wadling är borta ur bilden, om det är för gott vet nog varken han, kvartetten eller jag. ”Love Go” är […][...]

Freddie Wadling tillsammans med Esbjörn Svensson Trio. En spännande kombination som rimligen intresserar många. Både Freddie och EST är ju etablerade hos en publik som befinner någonstans mellan kulturelit och Bo Kaspers Orkester. På denna skiva, inspelad i juni förra året, ger sig Freddie och EST på ett antal svenska klassiker, signerade Taube, Bellman, Hasse […][...]