Ur den frikyrkliga myllan runt Jönköping är Knivderby sprunget. Ett band som verkar ha som uppdrag att slita gängse uppfattning om svensk rock i stycken och köra upp den i halsen på tvivlarna. Med låttitlar som Gravstenar ingen längre bryr sig om, Siste vilde sonen och Förlorarsäsong läggs ribban på rekordhöjd och med de spåren […][...]

Ni som varit med oss länge som läsare på dagensskiva.com kommer kanske ihåg våra bonusrundor. Vi publicerade det som vi inte hann med på startsidan lite vid sidan av, i klump. Nu när första kvartalet tagit slut tyckte vi att vi kunde göra det igen, med en del av det vi inte riktigt hunnit med […][...]

”Man håller andan när han går förbi en på gatorna i Göteborg”, förklarade en bekant för mig över en öl för några år sedan. Sedan skakade han förundrat på huvudet, drog handen genom sin quiff och fäste blicken någonstans i fjärran, troligtvis Manchester. ”Nicklas Franke”, sade han högtidligt, ”är Gud”. Av ovanstående framgår två saker: […][...]

Franke Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster Luxury/Border På sex år borde man ha klämt ur sig något mer än det här. Antony and the Johnsons The Crying Light Rough Trade/Border Album nummer tre. Myspace Dundertåget Ifrån mej själv Razzia Records/Bonnier Amigo Thunder Express på svenska. Singel från det kommande albumet […][...]

Med bakgrund av Optimismens hån och spelningen på Way Out West kan jag inte hjälpa att bli lite förvånad över Skinnad, den första inspelade livstecknet från Franke på väldigt länge. De larmar fortfarande, men inte alls på samma sätt. Gitarrerna låter twang på ett rockabillysätt värdigt deras slicka frisyrer. Men ansatsen är ganska lugn bakom […][...]

Vi måste verkligen åka råtidigt för att hinna se Boredoms i morgon förmiddag. Men det är det värt. Herregud vad jag ser fram emot att se dem. Och sen får jag äntligen se Manu Chao. Det ska bli lyckligt. Den enda riktiga krocken är mellan Kanye West och Franke. Jobbig sådan, men det får gå. […][...]

En festival som Way Out West strax om knuten är lite för bra. Inga resor, inget tält, ingen mjukost. Allt det där som gör att jag enbart i nödfall uppsöker festivaler. Under Way Out West kommer jag sova i min egen säng, äta långa frukostar och åka till havet och bada för att senare på […][...]

Det blir bara klarare och klarare att Way Out West, sitt första år blir sommarens bästa festival i Sverige. Idag gjorde de klart med The Strokes-gitarristen Albert Hammond Jr:s soloprojekt, toffelflummet Devandra Banhart, utlandslanserande Hello Saferide (med bara två Sverigespelningar i sommar) och ett av Service-banden som bidragit till skivbolagets känsla av kompromisslöshet: Franke. Sedan […][...]

Jag stannar upp när The Tough Alliance når mina tankar. Jag fascineras av dem. Jag fascineras över uppståndelsen de skapar, musiken de spelar och deras till synes nonchalanta attityd. Och den känslighet som ligger utanpå huden. Man måste ju till exempel älska den totalt humorlösa kommentaren från Ola Borg, från skivbolaget Service, till Kristofer Ahlströms […][...]

Jag tycker det är att missuppfatta Franke när man säger att de står med knytnävarna sträckta mot hela världen. Bara för att de är ett popband som gillar oljud. Oljudet är bara en ingrediens. En viktig eller helt oviktig ingrediens, beroende på hur man ser det. Det är inte oljudet som är viktigt i sig. […][...]